Tålamod

På väg hem från Sverige i måndags försökte jag få Jennifer att sova lite så resan skulle gå fortare.
- Mamma, jag har ont i rumpan
- Sov lite så går det fortare och så känner du inte att du har ont.
- Hjälper det?
- Oja allt blir bra om man sover
30 sekunder senare:
- Tack mamma, men det hjälper inte
- Du har ju inte sovit än
- Jo jag sov lite men det gör fortfarande ont i rumpan

Svar på tal

I helgen ska vi ha två små gäster sovandes här, stora N som är 4 år och lilla N som är 2 år. Barnen har sett fram emot detta och det ska lekas för fullt hela helgen. Vid middagsbordet sitter stora N och tittar på kylskåpet där Jennifers teckningar hänger, han undrar vem som har ritat rymdskeppet. Jennifer ser lite förolämpad och påpekar att det är ett hus.
Jennfier:
- Ser du ikke all røyken som kommer ut fra pipa?
Stora N:
- Jo men det ser ut som ett romskipshus da og hvorfor er røyken grønn det skall den jo ikke være.
- Jo får de som bor i huset har malt all veden blå og gul og da blir røyken grønn!

Stora N blev tyst och försökte antagligen klura ut vilka idioter det var som målade veden de skulle elda med.

Spöken

Idag på väg hem från dagis så sjöng Jennifer på en ny smart och rolig sång
-Oppe på fjellet der bor det tre spøkelser, spøkelse mor, spøkelsefar og lille lommetørklet (näsduk) uuhuuu sier spøkelsemor, uuhuuu sier spøkelsefar men lille lommetørklet sier bare uuu.

Är det du som är mamma?

Varje natt runt fyra - fem snåret kommer Rasmus in för att sova i vår säng. Utan ett ord slänger han sin kudde i huvudet eller magen på mig, (inte ett så jätte trevligt sätt att vakna på) för att sedan gå ner til fotändan av sängen och krypa upp och lägga sig mellan oss. Lite sur över att varje natt få sömnen störd på detta sätt bestämmer jag och Daniel oss för att byta plats i sängen för att se vad som händer.
Som vanligt kommer Rasmus in och slänger kudden på det han tror är mig, när Daniel sedan vänder på sig för att flytta på kudden blir Rasmus lite förvånad och säger:
- Er det du som er mamma?
- Nej det är jag som är pappa
-Åja
Varpå Rasmus kryper upp i sängen, lägger sig under MITT täcke och somnar.

Sannslöst rika

Rasmus:
-Pappa hva ønsker du deg på julen?
Daniel:
-En ny bil, snälla barn, massa pengar...
- Men det går jo ikke ann!
- Varför inte det?
- Du har jo allerede masse penger!

Förvirrad unge 2

Igår kväll var det så dags igen. Satt och tittade på tv när jag hör ett förfärligt trampande och skrikande från övervåningen, med den andra kvällen i färskt minne sprang jag upp samtidgt som jag försökte säga åt henne att gå på toaletten. Förvirrad som hon är går hon bara efter min röst och jag möter henne halvvägs ner i trappen helt naken!  Jag visar henne toaletten och går på jakt efter trosorna som hon hade på sig när hon gick och la sig.
Hittade de till slut i sängen, så hon måste ha klätt av sig i sängen, klättrat ner och sen glömt vart hon skulle. 

Förra fredagen var vi på Liertoppen, ett köpcentrum i närheten. Vi skulle snabbt in och köpa en present innan vi skulle vidare på ett barnkalas. På vägen ut blev vi stoppade av en kille från Rädda barnen som undrade om vi ville sponsra nåt projekt så fler barn kan gå i skolan. Jag sa att vi inte var intresserade och sprang vidare. Jennifer undrade vad han sa och jag försökte förklara att han pratade om alla de barnen som inte hade tillräckligt med pengar för att gå på skolan och undrade om vi ville hjälpa dem. Jennifers spontana kommentar var:
-Åja, det vill vi jo ikke.

Vid middagsbordet igår sa Rasmus efter en stunds tystnad:
-som sagt er jeg sprö (knäpp)
-er du sprö? frågade jag lite förvirrad
-ja nå har jeg värt våken så lenge så da blir jeg sprö

Slå deg ut

Jennifer och Rasmus satt i bilen och lyssnade på en barnsång om David och Goliat, när Jennifer hänger upp sig i en mening där David säger att han ska slå ut Goliat
Jennifer: Han sa slå deg ut!
Daniel: Man får jo inte slåss
Jennifer: Jo slå deg ut betyr å drepe han
Rasmus: Da var det krig, man må slå alle de som var i krigen
Jennifer: Ja når det er krig så må man slåss

Förvirrad unge

Igår kväll stog jag och Daniel i källaren och hängde upp tvätt när vi hör hur någon trampar febrilt upe i hallen. Vana som vi är vid att Jennifer aldrig går på toaletten innan det är kris och hon måste stå och stampa inne på toaletten medans hon tar av sig kläderna tar vi det lugnt och fortsätter med tvätten.
Men just den här gången tar det inte slut och vi börjar höra små skrik uppe ifrån hallen. Daniel springer upp för att kolla vad som händer och möts av Jennifer som är så trött och förvirrad att hon inte vet vad hon ska göra. Istället för att gå på toaletten så springer hon runt i hallen i små cirklar och skriker. Hon är så trött att hon inte hittar till toaletten utan hon springer runt i hallen och vet inte vad hon ska göra.

En påkörd liten pojke

Idag var vi på Kiwi för att handla mat. Precis vid kassorna har de en karusell som barnen älskar att sitta på. De lekte på den medans jag och Daniel packade maten.
Helt plötsligt hörde vi ett högt skrik, när vi vänder oss om har Rasmus ramlat ner från karusellen på golvet och en kille med en fullastad kundvagn kör på honom flera gånger. Inte förrän vi skriker till och plockar upp Rasmus som desperat försöker rulla undan vagnen inser han vad som händer och stannar. Han blir ganska förskräckt och bjuder båda barnen på glass från sitt kebabställe bredvid kiwi.
Rasmus fick ganska ont i armen och ryggen men han blev nog mest rädd, stackars liten. Han fick armen i en mitella när vi kom hem för att trösta lite, han var ganska röd och lite svullen men det värsta är nog borta imorgon.

Krossade hjärtan

Förra onsdagen var Jennifer för första gången på kör. När vi hämtade henne var hon helt uppe i varv och pratade non stop om hur kul hon hade haft och allt de hade gjort. Helt plötsligt utbrister hon:
-"Mitt hjerte en knust"
Jag försökte hålla mig för skratt och frågade vad som hade hänt. Hon hade en pastill i munnen som hon fått precis innan hon gick från kören.
-" Jeg svelgte pastillen och så gjorde det kjempevondt i hjerte"
Hon fick lite vatten när hon kom hem så blev det bra, jag hoppas att vatten kommer att hjälpa mot krossade hjärtan även när hon blir tonåring:)

Större tjejer

Jennifer har börjat växa upp både på gott och ont. Hon himlar med ögonen, suckar och stönar högt och utbrister ett, åh mamma i tid och otid. Kan inte säga att jag känner mig så hysteriskt gammal och grå men enligt min 5 åriga dotter verkar mina glansdagar vara över, numera är jag helt lost och har inte koll på något och är i de allra flesta fall väldigt pinsam vilket hon verkar tycka är helt rimligt med tanke på att jag är född i förra milleniet något som är att jämföra med stenåldern. Till övriga familjemedlemmars förtjusning ska jag kanske tillägga.

Idag började vi städningen tidigt och barnen sprang runt i bara underkäderna och städa för glatta livet. Till slut kom ju den oundvikliga krocken ute i hallen och Jennifer skriker högt.
-"Äsch, jag tog på Rasmus kalsonger, fy så äckligt"

Grå och röda hjärtan

Igår var det städdag igen. Jennifer började i vanlig ordning med att tjura över hur stökigt hennes rum var innan hon satte igång att städa. Efter en halvtimme hade jag fått nog och upplyste henne om att det går mycket fortare om man städar på en gång istället för att tjura först. Hon förklarade att hon var så trött och slut att det var helt omöjligt. 
Lite väl less på att hon jämt är trött och slut försökte jag förklara att även om man är sur och trött och allt känns fel så kan man bestämma sig för att vara glad. Man måste bara tvinga munnen att le och sen kommer hjärtat att bli glatt också efter en stund. Hon blev helt tyst och efter en stund hörde jag hur hon började städa där inne. Efter en stund kom hon ut i hallen
- Se mamma jag ler
- Så bra, det var trevligt visst känns det bättre nu
-Nej hjärtat är grått! 
Hon var lika sur som innan men hadde i alla fall tvingat sig själv att le. Lite senare kommer hon ut i hallen igen och deklarerar att "nu är hjärtat rött." Vilket jag tror ska tolkas som att hon var glad igen.

Trafikkaos

I två dagar har det varit svårt att jobba på grund av dataproblem. Igår städade vi och flyttade runt på kartonger, något vi skulle ha gjort i flera år. Efter lunch blev jag kvar på jobbet för att få pluggat lite ostört. Det var superskönt och jag fick läst ganska mycket. Klockan fyra (1 timme för sent skulle det visa sig) bestämde jag mig för att åka och hämta barnen och åka hem för att ha lite tid med barnen och sen plugga mer när de sov. Efter fem minuter var det helt stopp på vägen, funderar på om jag ska vända och försöka hitta en annan väg men tänker att det ger sig säkert snart, det är trots allt rusningstid. Precis när jag bestämt mig för att vända bröjar det rulla på lite så jag låter bli. När det stannar av igen är jag ganska nära en liten väg där det går att köra runt för att sedan komma på samma väg lite längre fram. Bestämmer mig för att köra den v¨gen men efter 1 minut var det stopp även där. Till slut blir klockan halv fem, jag är lite kallsvettig med tanke på att dagis stänger klockan fem. På nyheterna meddelas att två lastbilar har krockat och vägen är helt blockerad i båda körriktningar, inser att den enda orsaken till att det började rulla lite var att ganska många bilar vände längre fram.
Lätt panikslagen inser jag att det som borde ha tagit 20 minuter kommer att ta en evighet. Försöker få tag i någon annan som kan hämta barnen i tid men de sitter antingen också fast i kön eller är inte hemma. Ringer dagis och berättar vad som hänt och att jag är på väg så snabbt jag kan. Vänder bilen och ger mig på en flera mils lång omväg för att komma hem. 
De andra vägarna är ju självklart också ganska trafikerade både med tanke på rusningstrafiken och olyckan. Det går saktare än vanligt men det går i alla fall framåt här, tjugo över fem är jag på dagis och kan hämta en gråtande Jennifer och en glad liten Rasmus som sitter kvar med några andra barn och två stackars dagisfröknar. 
Vi beswtämmer oss för att köpa pizza och choklad eftersom vi alla är ganska trötta och slut vid det laget, försöker desperat komma på en annan väg hem för att slippa sitta i kön hem, men kommer inte på någon. När vi tjugo minuter senare närmar oss hemma har de äntligen öppnat vägen igen och trafiken rullar sakta på.
Vägen var stängd i över två timmar, vilket skapade lätt kaos för ganska många. 

När vi kom hem uppenbarade sig en liten pojkängel hemma hos oss och medans jag försökte trösta en helt slut och gråtandes Jennifer och hänga upp barnens regnkläder, packades maten upp och stoppades in i skåp i köket och påsen rullades ihop och lades i sin låda. När jag lite förvirrad kommer in i köket står han där, min lilla ängel och har på helt eget initiativ städat undan bröd och påsar och pizzorna ligger klara på köksbänken.

Jennifer lagar middag

Igår lagade Jennifer middagen alldeles själv. Hon såg ganska paff ut när jag sa att jag inte orkade laga middag och undrade om inte hon kunde göra det istället. "Helt alene?" Hon hämtade upp maten från frysen, tog fram långpannan, sprayade med olja, klippte upp förpackningar, höll reda på tiden och dukade bordet. Det enda hon behövde hjälp med var att ta maten in och ur ugnen. Gissa om hon var stolt. När vi berömde den goda maten vid middagsbordet så fullkomligt lyste hon av stolthet över sina kulinariska kunskaper. Det blev de godaste korvarna med pommes frites som smakats på länge hemma hos oss:)

Engelska och spyor

Detta är verkligen inte vår månad. Igår öppnade dagis igen och vi såg fram emot en problemfri vecka för att kunna ta igen allt jobb vi missade förra veckan men icke. Imorse vaknade både jag och Daniel av att Rasmus ligger och skriker att han har ont i magen. När vi precis har lyckats vakna till och försökt prata med honom så spyr han. Vi springer ut på toaletten med honom och försöker hjälpa honom samtidigt som vi klurar ut vem som kan avstå en dag till från jobbet och stanna hemma och torka spyor.
Jag lyckades dra det längsta strået och fick stanna hemma. Som tur är så spydde han inga fler gånger och det var nog inte magsjuka, så vi har ägnat dagen åt att slåss om vad han ska äta och hur mycket för att han inte ska spy igen och till att titta på barnfilm.

Jennifer gick på dagis men inte förrän hon hade gjort dagens lektion på sitt engelska upplägg. I fredags köpte vi en packe med dvd, cd, arbetsböcker, äventyrsböcker, ordkort och en musikcd till Jennifer så hon kan lära sig lite engelska. Hon blev helt salig och har nu gjort 5 av de drygt 45 lektionerna som finns. Hon har redan ringt både farmor och bestemor för att imponera med sina språkkunskaper. Flertalet av lektionerna har hon gjort flera gånger och hon är riktigt duktig. Hon låter som en liten Londonbo då det är riktigt brittisk engelska som talas.  Rasmus försöker hänga med så gott det går men sliter en del mer med uttalet.

Hemma och kaos

Nu har vi kommit hem igen efter några veckors semester och vardagen har slagit till. Ett hårt slag mitt i ansiktet och alla är milt sagt utslagna. Själv står det jobb med deadlines och plugg på schemat och Daniel återvände till en arbetsplats med bråk. De har fortfarande efter två veckor inte kunnat enats om ett arbetsschema vilket gör att alla jobbar lite som det passar med tillhörande kaos. Igår skrevs det i alla fall ett schema som gäller för nästa vecka så får vi se vad som händer efter det, det är planeringsdagar på dagis och bröllp snart men svårt att söka ledigt och byta dagar när man inte vet hur man jobbar. så det blir väl en sista minuten lösning. Daniel ska dessutom på kurs om två veckor.
På barnens dagis är det en av fröknarna som har fått smittsam hjärinflammation så dagis har nu varit stängt i tre dagar, alla barn och all personal har blivit vaccinerade och det bästa av allt, barnen får inte umgås med varandra förrän dagis öppnar igen på måndag.
Fem långa dagar utan vänner, hur förklarar man för två små barn att de helt plötsligt inte får leka med grannbarnen, nej det är inte så lätt. Så här sitter vi i tre radhus länger bredvid varandra, fyra föräldrar som tagit ledigt från jobbet och fem frustrerade små barn och ingen får umgås. Tack Gud att det snart är måndag säger jag bara. Jag har mutat dem med glass och fika i mängder och igår förmiddag var vi på en leksaksbutik och köpte nya grejer för att hålla dem sysselsatta.
För att göra det hela bättre fick Jennifer feber, utslag igår eftermiddag och överarmen svullnade upp, en reaktion på vaccinet sa läkaren men det hjälpte ju inte direkt på hennes humör om man säger så.
Men snart är september slut och alla kan andas ut och börja njuta igen:)

Lego

Idag har vi byggt lego för hela slanten. Vi har fått hem gammalt lego från svärfar och Daniel. Hela dagen har vi suttit på golvet och byggt och jag kom ganska snabbt underfund med att min kropp inte länge tål sådana akrobatiska övningar:)

Lite intressant var det dock att hitta alla gamla broschyrer och ritningar. Legopaket kostade en slick och ingenting. En bil för två kronor, ett klosspaket för trettio. idag får man ingenting for trettio kroner. En av broschyrerna innehöll en detaljerad beskrivning av hur man bygger med legoklossar med bilder bredvid så att man skulle förstå att även om det var upp till ens egen fantasi att bygga hur man ville så finns det ändå vissa regler man måste följa för att skapningarna inte ska falla isär.

Vi hittade Daniels gamla riddarborg och började bygga upp. Jennifer den lilla prinsessan förstod på en gång vad det handlade om och hittade snabbt en prinsessa som gick runt och frågade alla prinsar(riddarna)
-Är du min prins?
Till slut var det en som svarade ja med mycket mörk röst. Lite senare innan borgen var färdig hade hon slängt en gubbe i fängelset som precis hade blivit klart i borgen eftersom han "jaktade" på prinsessorna.



Jennifer byggde en egen liten trädgård åt sina prinsessor också

Hippie

Ett populärt ord som används flitigt hemma hos oss för tiden. Jennifer skriker hippie i tid och otid, lika otippat och inte riktigt passande varje gång.  För några av oss flimrar bilder från 70-talet men för nutidens barn assosieras ordet hippie med glädje.
-Hippie!! Jag lyckades blåsa såpbubblor!
 -Hippie!! Mamma har lagt kaker!
-Hippie!! Vi ska på restaurang med oldemor
När jag var liten sa vi Jippi men nu för tiden heter det visst hippie:)

Utspekulerad?

Rasmus springer runt på gräsmattan klokkan sex på kvällen och det ser ut som att han har kommit över besvikelsen över att inte få ha bara linne på sig ute.  Han skuttar runt och passar i ett obevakat ögonblick på att smita och jaga ikapp Daniel som städar efter fällningen av träd.
-"Pappa får jeg ta av tröjan"
-"Det får du gå och fråga mamma om"
-"Åhhhh, men hun sier bare nej"

Överraskningar

Daniel:
-"Var kommer tuggummit på mina byxor ifrån??"
Rasmus:
-"Det var en överraskning till dig pappa"


Jennifer:
-"Jeg er bare så helt utrolig asså"

Välkommen lilla Jack

En söt och efterlängtad kille har äntligen tittat ut!! Vi älskar dig lilla vännen
 
                                   Stolt storebror:)

En bra pappa

Rasmus fick en liten fickkniv (i plast) i födelsedagspresent. Denna har han sprungit runt med varje dag sen han fick den. Förra veckan gick plastgrejen som gör att man kan hänga fast kniven på byxorna sönder och Rasmus var helt förstörd, Daniel hade med den till jobbet för att ordna detta och i två dagar gick Rasmus och berättade för alla att pappa var på jobbet och skulle laga hans kniv.
"Det är en bra pappa som kan ordne kniven min" sa han till alla han mötte. När han skulle gå och lägga sig hade Daniel fortfarande inte kommit hem från jobbet och för att han skulle lägga sig var jag tvungen att lova att Daniel skulle väcka honom när han kom hem och lägga kniven i hans säng.
När Daniel kom hem gick han upp för att väcka Rasmus, efter att ha skackat han lite öppnar Rasmus ögonen en halv sekund och säger "GÅ" efter lite mer skakning och några försök att visa honom den lagade kniven, vänder han sig om i sängen, drar täcket över huvudet och säger:
-"La mig være ifred!"
Daniel la kniven i sängen och det var en väldig glad kille som sprätte ur sängen på morgonen när han upptäckte kniven:)

Power by horror

Jennifer har insett att hon har Rasmus fulla förtroende i allt, hon är störst och detta medför per automatik att hon alltid har rätt. Detta är något hon utnyttjar till fullo. En vecka innan påsk var barnen ute och lekte när Rasmus plötsligt kommer gråtandes in och inte vågar vara ute eftersom de har hört ett lejon ryta ute i trädgården. Jag försöker förklara att det inte finns vilda lejon här uppe på våra kalla breddgrader men Rasmus är helt övertygad om att det var ett lejon han hörde. Till slut fick jag Jennifer att erkänna att det bara var på låtsas och Rasmus torkade tårarna och vågade gå ut igen. En halvtimme senare kommer dem in igen, då har Jennifer tagit med sig Rasmus och visat honom lejonhålan och lejonets matskål. Att försöka förklara för en treårig pojke att det bara är på låtsas och alltså inte finns på riktigt hjälper inte. Han vägrade gå ut mer den dagen.

En vecka senare åkte vi upp till fjällen, när vi är 500 meter ifrån stugan vi skulle bo i så utbrister Jennifer
-"Jeg så en björn, en sånn som spiser små gutter"
För mitt inre blixtrade påskbesöket i fjällen förbi och jag insåg att om inte hon slutade upp på en gång skulle jag och Daniel få vara inne med Rasmus hela veckan. Inga skidturer upp på fjället för vår del. Vi pratade ordentligt med Jennifer och fick henne till slut att erkänna att det inte fanns några björnar där uppe.

Två dagar senare efter att vi hade lagt dem hörde jag någon som viskar "hallå" i baby callen och går ner på rummet för att kolla varför de inte sover. När jag kommer in i rummet sitter Rasmus och gråter i sin säng och Jennifer ligger och vrider sig av skratt överst i sin säng. När jag frågar Rasmus varför han gråter så förklarar han för mig att alla änglarna (som är i rummet för att passa honom) och Jesus kommer att slå honom om när han sover. Därför vågar han inte somna, han är jättetrött efter en hel dag ute på fjället men vågar inte lägga sig ner på kudden av rädsla för att somna och bli slagen gul och blå. Ansvarig för han rädsla är den skrattande och inte fullt så kärleksfulla systern i sängen ovanför. Efter att ha förklarat vad jag tyckte om dessa rövarhistorier för henne tog jag med Rasmus ut tills hon hade somnat. Först då vågade han lita på att varken änglarna eller Jesus skulle slå honom om han somnade.

Han avgudar henne fortfarande och tror på allt hon säger och hon ljuger så tungan är svart och njuter av sin nya position som allvetande expert.

Ska jeg slå han å?

Rasmus och Jennifer var hemma hos sina vænner J och N hærom dagen. Alla fyra lekte inne på samma rum men lilla J som bara ær ett och ett halvt år gjorde sjælvklart inte alltid som de andra ville. Nær han hade tænt och slæckt ljuset ett par gånger fick Rasmus nog och gick ut till lilla Js førældrar før att påtala synden. Rasmus var inte arg eller upprørd utan skulle bara skvallra lite før att visa att han var stor och tog ansvar.
Rasmus:
-J tænder och slæcker ljuset hela tiden
Js mamma:
-Det er ikke lov, si fy J ikke gjør sånn
Rasmus helt gravallvarlig:
-okej, ska jeg slå han å?
Js mamma
-Nej det behøver du ikke bare si fy
Rasmus:
-okej
Rasmus går in på rummet igen och sæger fy J gør inte så, han var inte arg eller upprørd. Han bara undrade om han skulle straffa J lite nær han ændå sa åt honom.

Teknikvana barn

Jennifer ringer vant sin pappa, sin bestefar og sin oldemor nær hon har tråkigt. Idag skickade hon sju tomma sms til en av mina kompisar efter ett tag hør jag att jag får ett sms och går før att kolla vem det var ifrån. Lite førvånad blev jag nær det stod. "Hej, du skickar massa tomma sms till mig" Kollade snabbt och insåg att så var fallet Jennifer erkænde glatt och la till att hon hade pratat med sin bestefar också och det ær inte førsta gången.

Førra veckan ringde Rasmus Levi och pratade med honom i telefonen och i lørdags ringde Levi upp før att prata med Rasmus. Rasmus blev jætteglad och pratar om sin bæsta kompis Levi som var hans bæsta kusin som han snart ska spela fotboll med. 

De ringer med mobiler, chattar och spelar dataspel allt innan skolålder, undra vad de kan nær de børjar skolan. 

Brandlæra ala Disney

Idag hade vi levande ljus på bordet i ett desperat førsøk att få barnen att sitta fint vid bordet och inte bete sig som två små apungar. De regler som kom med ljusen var att man skulle sitta still på sin egen stol, inte hænga på eller øver bordet och att man skulle prata med inne røst. Ganska sjælvklara saker tycker du men ack så svårt om man ær liten.
Mitt under måltiden upprepar Jennifer dessa regler før sin far och påpekar att om man inte føljer reglerna så kan det børja brinna på honom. Och nær det brinner på pappas huvud då måste Jennifer, Rasmus och jag skynda oss att klæ på oss och gå ut med en gång. Men Daniel som det brinner på han måste stanna kvar inne:) Sen nær vi har kommit ut kan vi ringa en brannmann som kan komma och slæcka Daniel.
Det har Jennifer lært sig på Playhouse Disney att om det brinner så måste man gå klæ på sig och gå ut snabbt. Men det som brinner måste stanna kvar inne. Vad skulle vi gjort utan Disney???
Rasmus som inte ville vara sæmre æn sin syster påpeka att Daniel skulle bli ødelagt om han børjade brinna och då behøvde vi en ny pappa. Nær Daniel førsøkte påpeka att kanske han bara kunde åka till doktorn så kunde han bli bra igen och vi inte behøvde en ny pappa så kontrade Jennifer med att doktorer kan inte sånt.
De kan bara gøra en frisk om man har ont i magen, halsen, øronen, øgonen, huvudet och rumpan som Rasmus la till, men om man brinner så kan doktorn inget gøra, då ær man helt enkelt ødelagt.
Kan tillæggas att barnen satt som tænda små ljus och næstan hela tiden pratade med sin inne røst, så detta ska vi nog gøra imorgon också:)

Snutna shorts

-Pappa se jeg har shorts på meg"
Rasmus var alldeles vild av glædje nær Daniel kom hem från jobbet eftersom han hade fått på sig shorts efter att de hade varit ute och kommit in helt genomvåta ændå in på ullklæderna.  Jennifer dansade runt i kjol utan strumpbyxor och Rasmus hade sin "fotbollsshorts".( Det står sport på dem och eftersom fotboll ær en sport så ær det fotbollsshorts.)
Vid middagen tog han upp detta tema igen
Rasmus:
-"Jeg har shorts på meg pappa"
Daniel
-"Ja jag ser det"
Rasmus:
-"Jeg fick ta fotbollshortsene mine for mamma fant ikke de som var snyt, snutis, sn..."
Jag
-" De som man skulle knyta"
Rasmus:
-" Pappa, mamma kunne ikke finne de shortsene som man skulle snyta"

Ett møte med Jesus

Igår kvæll nær jag skulle be aftonbøn med Rasmus så sæger han helt pløtsligt
-"Jesus ær hær"
Lite stolt øver att han har førstått någonting av vad vi har pratat om hemma och helt tydligt inte bara skriker Halleluja i tid och otid utan att førstå vad det handlar om svarar jag att jovisst Jesus ær sjælvklart hær hos dig.
-Ja Jesus har lila øgon och lila morgonrock " fortsætter han med ett leende. Just dær kænde jag att vi tappade lite av det andliga i diskussionen men vad vet jag. Jag har inte sett Jesus så jag kanske inte kan uttala mig.

Før øvrigt kan jag bara ursækta dessa konstiga tecken som føljer min annars perfekta svenska:) Men jag har fått ny bærbar dator från jobbet och då kom det tyværr inte med något svenskt tangentbord och att klippa och klistra svenska æ och ø blir lite før ambisiøst før mig så ni får hålla tillgodo med denna svorska bolgg.
Annars kan jag sæga Anna att vi har flyttat ungefær 45 minuter søderut så vi nu bor i Spikkestad strax utanfør Drammen. Det ær på samma sida om førsæmlingen som resten av våra kompisar bor på så nu kan vi sticka øver på fika efter jobbet vilket ær ganska trevligt.

Storleken har visst betydelse

Idag hade vi besök av tre små barn hela dagen. Det var lek och stoj mest hela tiden, fram mot eftermiddagen var det en av dem som behövde ett blöjbyte och Rasmus virrade självklart runt för att påpeka att han minsann hade blivit stor och inte var en bebis längre. Han använder ju kalsonger och inte blöjor. Medans lilla killen ligger på golvet hör jag Rasmus utbrista
-"oj så liten"
Eftersom han virrade runt och kommenterade allt möjligt tänkte jag inte så mycket på det han sa förrän jag upptäcker att han drar ner byxorna och drar fram sin ädla detalj och säger
-"se här min är så lång"
För er som inte visste, storleken har betydelse och pojkar jämför långt ner i åldrarna:)

Bästisar

-Visst är du och pappa mina bästa vänner?!
Rasmus upprepade denna fras i det oändliga medans jag lagade mat eller försökte i alla fall, Rasmus välte ut all pannkakaesmet ut över hela köksbänken. Hela helgen har handlat om bästa vänner för barnen. Jennifer, N och Rasmus har blivit en liten oskiljaktig trio där orden bästa vänner är de magiska orden för inträde. I söndags var det dags för återträff efter hela två dagar utan lek dem emellan. Rasmus var helt lyrisk och höll N i handen och lekte och dansade med henne hela söndagsskolan. Två dagar var helt tillräckligt för abstinens och utsikterna till en ny vecka med hela fyra dagars lek hägrar och som om inte det räcker ska barnen följa med N hem efter dagis imorgon för att säkerställa att abstinensen inte ska kicka in igen.
Nu är barnen stora med etablerade kompisar och playdates utan de egna föräldrarna, att få följa med någon hem utan mamma och pappa det är stort.

Framtiden

-Mamma, vad ska jag jobba med när jag blir stor?
-Du kan göra vad du vill"
Efter en stor suck slänger sig Jennifer ner på sängen, svaret verkade inte direkt vara till belåtenhet. Hon såg snarare mer bekymrad och tyngd ut än innan.
Efter lite prat kom vi fram till att först måste man gå i skolan och där lär man sig en massa olika saker och så kan man välja det man tycker är roligast att jobba med. Efter löften om ny ryggsäck, pennor, linjal, sudd och inte att förglömma ett rosa! skrivhäfte som tante beckan har så såg hon lite gladare ut.

Nästa dag i bilen på väg hem från dagis funderade hon på om hon kunde få bestämma maten när hon blev vuxen. Jag föklarade att då hade hon ett eget hus och kunde äta vad hon ville. Hon kom fram till att hon behövde ett nytt hus nära Nadia (nya bästisen), men det var bra om jag kunde köra henne till Nadia när hon ville dit på besök. När jag tyckte att hon skulle skaffa sig en egen bil påpekade hon att hon inte hade några pengar så jag lovade att hjälpa henne att hitta ett jobb så hon kunde få lite pengar. Det hela slutade med att hon kom fram till att hon behövde ett jobb och en bil och så kunde hon och Nadia bo ihop och laga två middagar varje dag eftersom de självklart aldrig skulle vara överens om middagen:)

Rasmus som försökte hänga med i Jennfiers framtidsplaner konstaterade att han behövde en bil så han kunde köra till sitt jobb på dagiset.