Natten - dygnets bästa tid

Visst längtar vi alla till natten när vi kan krypa ner under täcket och bara gosa ner oss, blunda, glömma dagens alla krav och plikter och bara glida in i drömmarnas värld. Detta kanske särskilt runt jul när dygnet verkar ha allt för få timmar och man är helt slut både psykiskt och fysiskt när man till slut tillåter sig några få timmars sömn innan allt börjar om igen. Men trots nattens ljuva drömmar så brukar ju dagen ändå ha sina höjdpunkter och det är ju faktiskt roligare att vara vaken än att sova. Man upplever ju mer i vaket tillstånd än man gör när man sover eller kanske inte? Men tänk vad tråkigt att leva hela livet i drömmarnas värld för att sen vakna upp när man är 95 och upptäcka att man har missat hela livet! Nej, det är nog ändå roligast på dagen när man är vaken. Detta verkar ju i alla fall vara helt odiskutabelt i ett barns värld. Det är få barn som vill gå och lägga sig och som föredrar att sova framför att vara vaken. I alla fall brukar mina fungera på det sättet.
 Du kan ju bara gissa hur stor min förvåning blev när min treåring helt plötsligt klockan ett en eftermiddag deklarerade att hon önskade att det var natt! Och detta mitt under årets mörkaste tid när de få ljusa timmarna på dagen är något man längtar efter och ser fram emot varje dag. "Varför i hela världen då undrade jag, det är ju mycket roligare att vara vaken och leka. Du behöver inte sova än på många timmar gumman." "Jo men mamma jag vill att det ska vara natt för då är pappa hemma." Efter långledig jul med många mysiga pappadagar har hon helt plötsligt insätt att det är roligare hemma tillsammans med pappa och i jobb perioderna så är det helt klart störst chans att pappa är hemma på natten så därför önskar vi att det vore natt redan klockan ett på eftermiddagen. 

Julfest

14 vuxna och 11 barn hade vi hemma i vårt kök och vardagsrum. Inte illa måste jag säga, som farmor påpekade så många har det nog aldrig varit i lägenheten någonsin. Lite kul, fast det gick faktiskt över förväntan, lite nervös var jag att det skulle bli helt kaos. 11 barn udner 4 år det säger ju allt, men av någon konstig anledning så skötte dig sig den mesta tiden, på slutet blev det lite mer bråk men då var de ju trötta också så man får förlåta dem för det. Jennifer var helt i extas ALLA hennes vänner skulle komma sa hon( hon glömde alla sina vänner från parken, alla från Sverige och några av hennes äldre kompisar i församlingen men en del kom i alla fall.)Vi ahde plockat ner hennes lilla bord och satt två stolar runt så att det kunde sitta två barn där. "Där ska jag och Sebastian sitta" Jennifer bestämde detta tidigt på morgonen innan möte och mycket riktigt där satt dem och myste medans de åt middag. De två har superroligt ihop för tiden och sitter alltid bredvid varandra och fikar efter mötet och när jag kom och skulle hämta Jennifer på söndagskolan sa Sebastian "jag ska följa med Jennifer hem idag" hämtade sina skor och följde med Jennifer ner till fikat. JEnnfier har till och emd adopterat hans faster. Hon har varit på bio med henne och Sebastian och försvinner ibland till henne efter fikat på mötet tillsammans med Sebastian och i söndags på julfesten blev hon alltså "Tante Hilde" även för Jennifer.

48 timmars dygn

Nu har jag fått en hel del klagomål på att mina bloggar har börjat tunnas ut, måste säga att jag tycker detta är lite konstigt. Jag som skriver så ofta, i alla fall i tanken men sen när allt lugnar ner sig och jag får lite tid över så inser jag att klockan är efter midnatt och jag kanske borde sova lite. Jag kan ju alltid skriva imorgon för då har jag ju ganska mycket tid över, eller hur det nu var.
Måste erkänna att mitt böneämne nummer ett för tillfället är 48 timmar i dygnet. Tänk vad man skulle kunna göra då, sova så länge som man borde, (är det en tredjedel av dygnet man ska tillbringa sovandes i sängen eller är det en trettiondedel? Kanske måste ta reda på det), renovera färdigt någon gång, lägga ner en halvtid på plugget så man slipper känna sig stressad och oförbered hela tiden. Leka med barnen flera timmar varje dag, prata pedagogiskt och lugnt med barnen hela tiden. (Fast det förstås jag blir ju aldrig stressad och höjer rösten, skönt för mig men det måste vara jobbigt för alla andra föräldrar som inte har mitt innebyggda lugn.) Alltid ha ett välstädat och dammfritt hem utan minsta lilla fettfläck i köket. Undrar hur man får till det? Titta på nyheterna varje dag, läsa flera dagstidningar (undrar om expressen och aftonbladet räknas?), engagera mig i samhället, skriva insändare och annars påverka politiker och myndigheter i rätt riktning. Källsortera som man ska, alltid laga nyttig och ekologisk mat. Men vänta jag lagar ju faktiskt nyttig mat i alla fall sex dagar i veckan, den kanske inte är ekologisk men den är i alla fall nyttig och följer ett recept vilket gör att vi sällan äter samma maträtt två gånger inom loppet av två - tre veckor. Hur i hela världen får vi till det? Jaja nått måste väl jag också klara av att göra ordentligt.
 Men nu är det snart jul, kanske jag skulle behöva 36 timmar i dygnet i ett par veckor nu, bara så jag kommer i kapp och klarar av en stressfri jul med lugn och familjelycka. Är det inte så det står i tidningarna? Jag tror att jag har läst fyra eller fem artiklar om hur man får en stressfri jul och om alla genvägar man kan ta, men det funkar inte för mig. Även om jag fuskar åt både höger och vänster så blir "att göra - listan" inte kortare. Skumt, det måste vara något fel på mitt sätt att skriva listor. Det ska ju fungera det står i expressen!

Jesus sa att allt vad vi ber om i tro ska vi få alltså borde ju dygnet snart ha 48 timmar eller har jag liten tro? Eller är det kanske så att jag måste ändra på mig, sänka kraven på mig själv och prioritera för att kunna bli som barnen och leva här och nu. Hemska tanke, det kan aldrig vara sant, jag som är så perfekt!

Men mamma

Hemma hos oss spelas det nu vem vill bli miljonär för hela paketet. Dygnets alla vakna timmar. Frågor av alla grader och sorter. I början ganska roligt, en del frågor är ju klyftiga andra helt tokiga och superroliga, men när man är inne på fråga femhundratjugoåtta endast under middagen börjar man bli lite smått tokig. Finns det inget annat sätt de kan lära sig saker på än att fråga, fråga, fråga, fråga, fråga, fråga, fråga, fråga, fråga och fråga igen????? Finns det inget vi stackars föräldrar kan göra för att komma undan.

Det värsta är att när man är som mest slut och inte vet om man ska skratta eller gråta så kommer de två mest hatade orden för tillfället "men mamma." Två små ord som leder till så vansinnigt mycket frustration, kan man avsky två ord så mycket som dessa? Två ganska oskyldiga ord egentligen men när de sätts ihop och uttalas av en ursöt liten treåring då svartnar allt för mig och jag har mest lust att skrika rakt ut.  Men mamma.... jag blir helt  gråtfärdig bara jag tänker på orden. Men mamma... då kan man lika gärna lägga ner, det är antingen en ny fråga (nr sjutusenfemhundraåttioåtta i ordningen för dagen) på gång eller en diskussion som sällan avslutas med mindre än att ungen hamnar i trappen för lydnadsvägran igen.

Hur kan man veta så lite och därmed behöva ställa alla dessa tusentals frågor varje dag och ändra tro att man vet bättre än mamma så att man kan diskutera sig ur mammas beslut? Var kommer alla ursäkter och undanflykter ifrån? Hur kan man bli toanödig sju gånger på en kväll? Hur lyckas man tvätta händerna i en kvart? Varför blir alla leksaker som roligast när man väl ligger i sängen på kvällen och varför är det just leksakerna som inte finns i sängen som behövs för att somna just den här kvällen? Och HUR kan man bli så PIGG av att lägga sig???? Var kommer energin till att bråka ifrån?

Ibland finns det ju dock ljuspunkter i vardagen som när man får en kram, en puss och ett tusen tack bara får att man upplyser tjejen ifråga om att hon faktiskt har åkt tåg EN gång när hon låg i mammas mage. Hon var lycklig i en hel timme sen. 

Vad heter Grisen då?

Nu är barnens rum äntligen färdigt. De fick flytta tillbaka in i sitt rum i lördags efter en hel vecka på kontoret och i vårt sovrum. Jennifer var jättestolt och har visat alla som har vairt här sitt nya rum.  Nu i helgen ska vi måla om i vardagsrummet men först är det en välförtjänt vilovecka, eller ja vila och vila. VI ska väl jobba och plugga och träffa folk och så men ingen renovering i alla fall. Igår var Daniel ute  med ett gäng kompisar och cyklade fyra och en halv mil, så han var ganska död imorse när han gick till jobbet men vi får hoppas att han överlever. Idag är det min tur att vara ute men vi tänkte gå på kafe ikväll istället för att cykla, det lät lite mysigare.

Försökte pedagogiskt lära Jennifer här en dag att vi åt fisk till middag. (Hon envisades med att kalla det för kyckling) Efter flera korregeringar, det är inte kyckling det är fisk försökte vi en annan variant.
- "Jennifer det är fisk vi äter, vet du vad den här fisken heter?"
- "Nej"
- "Den heter lax"
- "Va?"
- "Vi äter fisk och fisken heter lax"
- "Vad heter grisen då mamma?"

I söndags var det kino-dag för Jennifer. Hon fick följa med Sebastian (en av sina små kompisar) och hans faster Hilde på McDonalds först och sen på bio. Igår berättade vi att nu hade alla pappor varit ute och cyklat och imorgon skulle alla mammor ut på restaurang. "Och alla barnen" var Jennifers automatiska svar. "Nej , idag var det alla pappor och imorgon var det alla mammor, du hade ju kinodag igår." "Ja, da var det bare en Jennifer, en Sebastian och en Hilde å ingen andre som fick väre med"

Sju barn - nej tack

Jennifer började på parken igår och var helt slut när hon kom hem, men jag tror att hon har längtat. Hela förra veckan gick hon och låtsades att hon hade ett helt gäng av parkkompisar här hemma. Gissa om det var jobbigt att gå och handla med sju barn istället för två. Flera små barn som trilskades vid middagen, plockade av alla pärlor som Jennifer hade satt på och var allmänt lite småjobbiga. men nu har jag tack och lov bara två barn igen, det känns skönt. Så till alla som funderar på att skaffa sju barn under 4 år rekommenderar jag en extra tankeomgång, det KAN bli lite jobbigt. Inte att det måste det, dina kanske uppför sig mycket bättre än de gjorde hemma hos mig, men i alla fall. Det är värt en tankeställare.

Köpte bil igår så nu har vi en ny citroen xantia eller i alla fall från och med torsdag när jag ska hämta bilen. Det tog hela eftermiddagen igår så då blev det inte mycket renoverat pluss att vi var bortbjudna i söndags så vi ligger lite efter tidsplanen på barnens rum. Men Rasmus slapp operationen imorse så vi försöker ta igen lite idag. Hoppas han blir frisk inom ett halvår, då slipper han operationen helt.

Evige renovering

Så var då skåpet i hallen äntligen klart, nu ska det bara torka till sig ordentligt så kan vi packa in allt imorgon och det är absolut på tiden för imorgon får vi gäster och kan inte ha handdukar och lakan över hela placet. Men, men tro inte att det är lugn och ro för det, på fredag börjar vi på barnens rum så får vi se hur lång tid det tar innan näste projekt ska påbörjas.

Jennifer har varit ute och farit hela eftermiddagen idag också, hon har verkligen blivit en stor tjej. Hon är nästan aldrig hemma på eftermiddagarna längre, bara ute och ränner med kompisar. Men imorgon får vi besök så då måste hon vara hemma, kanske lika bra att hon och Andrea tar en dags paus i sitt lekande så at de inte går less på varandra.

Serverad fläskfilé med rostade gränsaker (Familjekokboken 2 från Viktväktarna) härom dagen och barnen bara vräkte i sig, Daniel var lite mer reserverad, tycklte att det var ok men inte det godaste han hade ätit. Rasmus däremot tog upp skiva efter skiva med kålrot och morot och tuggade i sig medans han sa "namme", Jennifer som inte ville vara sämre började hon också när hon såg hur Rasmus gjorde. För en gång skull blev det inte mat över även om jag hade gjort 4 portioner! Ingen av dem brukar äta en hel portion mat, kanske väldigt förklarligt eftersom de är så små men ändå.

Lillplutten är också helt biltokig, han läser böcker om bilar och han kör runt med dessa bilar. Brrrrummmm, brrrrummm, brrrrum, hela dagen lång när han inte pratar och pratar och pratar och pratar. Jag vet inte vad det är emd våra barn men de pratar i ett, från de vaknar till de lägger sig. Ibland känns det som om huvudet håller på att gå sönder. Rasmus upprepar dessutom det han säger tills man har förstått vilket kan ta sin lilla tid. Det är inte många tydliga ord, men däremot desto fler gester.  

-"Lilla vännen vad vill du?"
-"kofdvpuiwabf"
-"vill du ha den?"
-"bffjvniefv kjn"
-"nehej vill du ha den då?"
-"kvjbprutbg"
"jaha, ok varsågod"

två timmar senare
-"men lilla gubben du kan inte klättra där förstår du, du måste bli lite större först, ok?"
-"ovrfnvijebui"
-"ok?"
-"vbtpjsbwribv"
-"ok, bra"

på kvällen
-"lilla älskling, nu måste du ligga ner i sängen och sova"
-"fvjbuwrbtvijrbnw"
-"det är natten nu, kan du lägga dig ner i sängen"
-"vökntrebnåt"
-"kan du?"
-"nvipeaqnri"
-"men lilla vännen lägg dig ner nu"
-"vikente"

och så fortsätter det i en evighet, tur att någon av oss förstår i alla fall. Kanske det är mängden ord båda två yttrar eller det oändliga tålamodet hon har, eller det långa invecklade förklaringarna. Kanske måste lära mig nåt

Äntligen Internet

Nu har vi varit utan Internet ett par dagar eftersom vi flyttar runt på en hel del möbler. Datorn fick byta rum och då tog det lite tid innan modemet följde efter. Idag när jag skulle ringa upptäckte jag att headsetet fortfarande fanns kvar i sovrummet så vad ska jag säga, alla flytt tar sin tid. Nu håller vi dessutom på att renovera hemma, har precis byggt om ett skåp hemma och nu ihelgen ska jag måla barnens rum. Imorgon kommer det en nisse för att värdera våra tavlor så nu går allt full fart framåt. Vilket gör att det milt sagt ser lite kaotiskt ut här hemma. Men, men det blir väl bättre så småningom, efter jul kanske eller nåt. Ska ju börja plugga igen nu i höst så jag måste ju ha lite tid till det också.

Barnen springer runt som små yrväder och Jennifer måste vara guld värd, hon vet vad Rasmus tänker och vill pluss alla dockor och nallar vi har här hemma. Igår när Daniel skulle lägga henne, fick hon en godnattkram och sen dockan, varpå pappa hysjades på eftersom dockan redan hade somnat. När det var nallens tur att få en godnattkram upplyser flickebarnet pappan om att "han (nallen alltså)är litt sjenert" "är han sjenert?" "ja, han är litt sjenert"

andra bevingade uttryck för tiden är
-"jag tror vi må pusse opp mitt rom mamma, det är så rotete"
vi hoppas alla att lite färg på  väggarna kan råda bot på det.

Rasmus dukar av sitt lilla bord, reser sig upp i barnstolen och säger, "tack, tack" när han är mätt och vill gå från bordet. Annars är han mest glad och sprallig, när han inte slåss med andra små pojkar med samma korta lunta som han själv.

Sommar och varmt

Idag var det tokvarmt och bara sol igen, imorgon ska det bli ännu varmare och på söndag ännu varmare igen. Vilken glädje med så mycket värme och sol. Bara att slappna av, sätta sig till rätta och njuta och njuta och njuta och njuta lite till för snart är allt över och regnet, kylan och snön regerar åter vårt lilla land i ungefär nio månader innan våren och sommaren kommer tillbaka.
Då passar sommarmat som kassler creole (Familjekokboken från viktväktarna s8) superbra. Enkel mat som passar i värmen, dessutom betydligt mer lättlagad än vad namnet låter. Massa grönsaker och kassler in i ugnen och lite ris till. Kan ätas kall som varm, dessutom bra med mycket kött till barnen.
Idag har vi varit på stranden och grillat och badat men tyvärr för Jennifer så fick hon inte simma ut till flytbryggan själv och hon fick inte bada mer än en timme i sträck, stackars liten. En liten tröst är väl dock att hon ska få bada igen imorgon.

Nu ska vi se lite mer "24"

Puss och kram från oss i kyliga Norge (vi har bara 26 grader idag.) Vi hoppas att resten av släkten i Spanien har det lite varmare så att de inte fryser:)

Tillbaka till jobbet

Så var semestern över och vardagen tillbaka igen efter en intensiv sista vecka med mycket möten, lite sömn och helt omkastad dygnsrytm för små barn. Nu ska vi försöka vända tillbaka den. Redan klockan fyra måste man varva ner och leka lugnt med barnen annars blir det bråk, slagsmål och gråt. Halv sju stupar två övertrötta barn i säng för att som efter semestervana vakna klockan sju. Rasmus är trött redan klockan nio igen men sover bara en timme för att behöva sova igen vid lunch, men det ger sig väl förhoppningsvis efter ett par dagar med vanliga rutiner.

Nu ligger de i alla fall båda två i sina sängar, Daniel jobbar och jag ska försöka packa upp våra väskor. Sakta men säkert börjar vi få lite ordning här hemma. Vi har ju fortfarande inte våra egna möbler men med lite omflyttning och utkastning så känns det i alla fall lite mer som vårt eget och nu är det ju bara några månader igen så har vi alla våra saker och ett nytt kök. Det blir helt underbart.

Efter att ha löst in nycklarna i bilen med motorn påslagen och konstaterat att avgassysytemet läcker börjar vi nu känna att bilköpet börjar närma sig med stormsteg. Daniel kollade lite snabbt idag om han kunde hitta nåt intressant och hittade lite olika men vi får fortsätta kolla runt lite. Är fortfarande inte helt eniga i om vi måste ha kombi eller om vi klarar oss med sedan nu när barnen är äldre. För tidigt att byta ner sig säger Daniel men jag tycker att vi bara har haft kombi och barn i tre månader så vi kanske kan fortsätta att klara oss med sedan. Men vi får se hur det slutar det beror ju lite på bilarna också.

Nu ska jag fortsätta städa

Underskatta aldrig en sång

Måste bara berätta att Jennifer numera besvarar alla frågor och uttalanden med bäst passande sång. detta innebär att istället för att säga ja, så sjunger hon "ja, ja kära barn, jag har säcken full"

-"Är du hungrig?"
-"magene är sultne och alla halsene er törst"

sen skickar vi hälsningar till dockbestefar, båda dockoldemorene och båda dockoldefarene från dockmamman och dockbestemoren. Dockpappan får en puss och en kram serverade med en sked.

Sommar, sommar och sol

Så är vår semester äntligen här. Massa sol, lek och slötid pluss lite shopping. Alla renoveringsplaner ligger gömda längst bak i ett låst fack i huvudet, Daniel svarar inte på telefoner eller mess från jobbet och barnen njuter av lekstugan, sandlådan, gungorna, tältet, badbassängen, bara fötter, sol och massa lek och uppmärksamhet från mamma och pappa. Kan en semester bli bättre än så här? Igår var vi i stan och shoppade mängder och lite till, skönt att vara hemma igen och veta vilka affärer som finns och vilka restauranger som har bra mat.

Ringde pappa idag för att höra om han behövde nån hjälp, hmmm vilken dag kan jag hjälpa till? Måste kolla schemat, sola, sola, sola, sola, sola, slöa, slöa, läsa en bok i hängmattan, sola lite till och sen var det slötid igen. Nej förresten det ser lite fullbokat ut jag vet inte riktigt om jag har tid att hjälpa till just nu, kanske en annan gång när jag inte har semester och därför har lite mer tid över.

Ungarna har precis somnat efter lite disco, kram och bus. Lagom uppsprallade slocknade de utan ett pip idag igen. Detta måste vara receptet för en lyckad semester. Sol och en tom almanacka.

Måste bara tipsa om en vansinnigt god paprikasalsa. (Familjekokboken 2 från viktväktarna s.190) Gjorde den tillsammans med kyckling i pitabröd som en av flera olika dressingar. Den blev supergod och kan ätas till vad som helst av grill och sommarmat. Kom ihåg att hacka den röda chilin noga bara så ingen får en stor bit i munnen det kan bli lite starkt.

Nu ska jag njuta av livet och semestern igen.

Goa grytan

Nu är det ett tag sen vi skrivit och mycket har hänt men eftersom Daniel jobbar så mycket blir det liksom inte så mycket extra ork till att blogga på kvällen men jag ska försöka bättra mig.
Barnen växer och mår bra, Rasmus pratar och pekar och pratar och busar, Lilla Kamomilla är ömsom den mysigaste tjejen på jorden och ömsom den bråkigaste, men de bra dagarna börjar ta överhand. Nu bor vi officiellt själva här eller nästan i alla fall, Michael bor här några veckor medans han sommarjobbar, men lägenheten är vår och vi kan göra vad vi vill igen.

På matfronten går det ganska bra, sommar och hetta har bidragit till mycket grill på stranden och snabb mat men lite duktiga har vi varit, vi har hittat en snabb barnvänlig marinad (som inte är köpt), örtmarinad. Finns i Pastaboken på sidan 84 och den ska bara sitta på i 12-15 minuter, väldigt smidigt om man inte har planerat allt långt i förväg. Idag gjorde vi en gryta. Goa grytan i Familjekokboken 2 sidan 12. Enkel, snabb (för att vara gryträtt) och supergod, Rasmus vrökte i sig och Jennifer sa mmmm vid varje tugga. Lök, chaminjoner, tomat, vitlök, creme fraiche, fläskfilé, redning och kryddor.  En riktig hitt, fem av fem möjliga, den blir nog en standard. Alla gillar den och med ingredienser man alltid har hemma kan det inte bli annat en succé, den måste helt enkelt bara prövas.

Lilla Kamomilla, tante Sofie och resten önskar god sommar.

Eller jag bara hittar på

Lördag kväll hade vi mys med Jennifer, vi pusslade och spelade spel efter att Rasmus hade lagt sig. Hon var på superhumör och busade och skrattade. Till slut var det läggdags även för henne och hon gick lydigt och utan problem med sin pappa för att sova. Efter att tänderna var borstade och pappan hade tvingat igenom ett toabesök som enligt tjejen var helt onödigt hoppade hon i säng. Godnattbön och obligatorisk sång och sen skulle pappa gå ut. 
"Pappa jag höver kissa"
"Men Jennifer vi har precis varit och kissat. Är du säker på att du måste kissa eller hittar du bara på?"
"Eller jag bara hittar på"


Igår åt vi den valiga korvstroganoven med ris som vi brukar göra. (Den kommer från kokboken Mat för barn och deras föräldrar från Prisma förlag) Båda barnen åt som vanligt med god aptit, det är en enkel och supergod korvstroganov men ett litet minus för att det blir ganska lite sås om man följer receptet så det gäller att dryga ut såsen lite.

Lillkillen har njutit av två och en halv dag plus hela torsdag kväll med pappa och har varit glad, pigg, mysig och superbusig hela helgen och pratat hela tiden. "Pappa" är det ordet han använder mest, vare sig pappan jobbar eller är hemma. Annars säger han "dyne" till sitt lilla täcke som han har börjat släpa med sig överallt. Dyne och tumme så är allt mysigt. "Sätt dig ned" kan han också säga och använder det varje gång han vill ner på golvet. "Ta denne" säger han också, så han har börjat prata ganska mycket, ganska fort vilket är superroligt. Nu har vi ingen bebis längre utan en liten småbarnspojke som busar med och charmar alla han träffar. Efter mötet igår lyckades han smita ut genom dörren med sitt täcke tillsammans med nån annan utan att de märkte det. Som tur var hittade Morgan honom nån minut senare där han vandrade runt på parkeringen och kom in med honom. En riktig liten buse. 

Stora barn

Jaha ja så har vi fått stora barn också. Hur fort gick det här egentligen. Efter en slömorgon har Rasmus äntligen somnat och vi andra ligger och läser i sängen. Halv tio kommer grannungarna och plingar på dörren. Efter lite panik springer Daniel ner, han har i alla fall shorts och t-shirt även om han inte har dushat. "vill Jennifer komma ut och leka?" snabbt fram med lite kläder, jaha ja ni vill gunga men då får ni vänta lite för vi måste dusha innan vi kan komma ut och leka.
Hallå!! Vi har små barn hemma, inte stora ungar med kompisar som ränner ner dörrarna på lördags morgnarna eller har vi? Uppenbarligen har vi det, men hur fort gick tiden egentligen. Hon är ju så liten, kan de här små liven plinga på hos kompisar själva? Det är väl bara att vänja sig, upp coh dusha tidigt även på lördagar nu när man har stora barn med egna små kompisar hemma.

Sony Eriksson z520i

Igår var Jennifer tillbaka i parken efter en vecka hemma, glad och lycklig konstaterade hon att barnen hade varit snälla med henne idag och hon hade grävt och gungat. Till hennes stora lycka var hennes pappa hemma och hon skrattade och busade i en två timmar, överlycklig över lite pappa uppmärksamhet och bus.
Vi avslutade kvällen med lyxig tacopaj och varm fruktsallad med vit choklad från viktväktarnas familjekokbok nr 2. Otroligt gott, Jennifer åt mängder både av pajen eller brödet som hon kallade det och frukten, melon, kiwi, äpple och banan, hon bara vräkte i sig. Hallonen däremot tyckte hon var lite sura.
Tidigare i veckan åt vi nåt som het "goda köttfärssåsen" från Pastaboken (viktväktarna), men den var så stark att både jag och jennifer hade jätteproblem att äta. Rasmus däremot vräkte i sig en hel portion, men jag tror ändå att jag gör min vanliga köttfärssås nästa gång. Däremot åt vi nån jättegod parmesanostpanerad fisk (Pastaboken igen) en annan dag, det var supergott och pasta blandat med morötter och squash var faktiskt gott, det gör vi nog fler gånger.

Igår fick jag min nya telefon, superkul. Så nu har jag fotat barnen och Daniel och spelat in roliga små filmer med dem. Den är superläcker, riktigt roligt med en fräck telefon. Sony Eriksson z520i.

Underbara Jennifer

"Mamma, Gud har köpt mine öynene"
"Ja, Gud har skapt dine öyne"
"Ja, jag hade ingen öynene så ropte jag GUD!! så ordnet han öynene på mig"

lite update

Nu har jag missat att skriva i några dagar eftersom jag har varit så trött på kvällarna när barnen har lagt sig. De mår fortfarande lite upp och ner fast det börjar bli mer upp nu så det är skönt. Men för alla som med spänningen väntar på uppföljningen på matfronten ska jag meddela att vi har varit duktiga hela veckan. I söndags gjorde vi Färsbiffar m chilitapenade (Pastaboken från viktväktarna s 64), supergoda färsbiffar, "vanlig" pasta sa Daniel men helt vanlig var den inte, lite kryddor och hackade tomater var nerblandade i pastan. Igår åt vi baconsallad. Receptet finns på baksidan av Uncle Bens snabbris, i alla fall här i Norge. Det var en superrolig variant på risotto. Eftersom man rörde ner majonäs och creme fraiche i riset blev det inte så torrt. Till och med Jennifer åt ett par tuggor, vilket var ganska mycket med tanke på hur lite hon har ätit i helgen.

Idag gjorde vi Kycklingfyllda pitabröd. Rasmus åt mängder och även Daniel sa att han tyckte om det tills han klurade ut att en av kryddorna var curry, men så farligt kan det itne har varit ändå för han åt ett helt pitabröd till. Lök, kyckling och äpple, lite rolig annorlunda ingrediens och massa kryddor, hacka sallad och tomat, häll över lite yoghurt. Färdigt på en kvart även för oss som precis kom hem efter att ha storhandlat/jobbat. Daniel kom hem i tid idag, kanske för att vi valde att storhandla lagom tills han skulle sluta och kunde få skjuts hem. Lite svårt att stanna kvar när hela familjen står och väntar på dig. Till dessert åt vi jordgubbar med grädde, supergott. Rasmus vräkte i sig sina.

Annars har vi mest varit ute och njutit av värdret eftersom Jennifer har orkat det i portioner idag. 

sova, sova och åter sova

Jennifer har varit sjuk idag, hon vaknade i natt med diarré och feber. Upp och byta lakan och duscha försöka sova, upp igen, sova lite mer och upp igen.... hela natten. Vid tio började hon tokspy när hon satt på toaletten så det var bara att skura hela badrumsgolvet. Som tur är så har hon och Rasmus sovit väldigt mycket idag så det har blivit lite lugnt i alla fall. Och efter tio satte jag på henne blöja för att slippa tvätta fler trosor och hon slutade spy. Så minskade lakanbytet och skurning drastiskt. Det var superskönt. Vid tre vaknade och sa att hon var hungrig och ville gå ut. Efter att ha ätit en kvarts macka och behållt den fick hon gå ut. Glad i hågen gick hon ner trappan och öppnade ytterdörren, men hon kom aldrig ner för nästa trappa. Hon bara stod där och tittade på alla som var ute och efter en kvart kom hon in igen och sjönk ihop på soffan. Nu sover de äntligen båda två och Daniel kom till slut hem från jobbet efter flera timmars övertid.

Som tur är gjorde vi kall sallad idag - pastasallad med linser och kyckling (Pastaboken från viktväktarna s 42) så då gjorde det ignet att Daniel inte kom hem i tid. Jag tror att jag överkokade linserna, det stod fem - tio minuter på paketet och de kokade i sju, men de blev så torra och mjöliga. Annars var det gott. Lite kul med andra ingredienser än det vi brukar ha i pastasalladen. Om jag lyckas koka linserna rätt nästa gång så det blir det nog inte så mjöligt heller. Så absolut en kul variant på pastasallad. Jag hade inte i salladslökarna heller för det hittade jag inte i affärerna här. De är inte lika duktiga på en massa olika typer grönsaker som i Sverige, mera standard men jag får leta lite mer så hittar jag kanske det till nästa gång.

Meny 2 - Filé på broccolibädd

Haha lite lätt stolt måste jag påpeka att jag fast vi var sena med middagen och alla var hungriga inte tillgrep snabbmat utan följde veckomenyn. Filé på broccolibädd, det låter otroligt gott särskilt som vi är en riktigt broccoliälskande familj. Denna rätt var till och med enkel att göra. Koka ris, Bryn fläskfilén, låt broccolin svälla ett par minuter och rör ihop såsen. Broccolin på botten av en ugnsfast from, köttet ovanpå och sås över alltihopa, in i ugnen i fem minuter. Det hela ska enligt receptet ta 20 minuter och för alla med en fungerande spis med 4 plattor så gör det säkert det också. Men min lilla spis har bara två fungerande plattor vilket gjorde att det tog lite längre tid då jag inte kunde göra såsen, svälla broccolin, bryna köttet och koka riset samtidigt. För att dra ut på tiden ännu längre gick ju självklart säkringen i köket också och eftersom jag är så oerhört tekniskt lagt tog det lite tid innan jag kopplade det avtagande (till slut totala bristen på) fräs i stekpannan med säkringen tog det ju lite längre tid. Till mitt försvar ska jag påpeka att alla plattor (eller ja de två jag har i alla fall) stod på 4 (alltså max) hela tiden. Det hela tog alltså 45 minuter för mig, men jag tror nog att hela tidspåslaget kan skyllas på köket.
Så vad tyckte vi, jo det blev faktiskt väldigt gott, bara kända ingredienser som alla tycker om, om man bortser från såsen i alla fall som innehöll smör, vetemjöl, vitt vin, mjölk och lite ost men det tycker jag att man kan göra eftersom jag inte brukar göra sås och alltså därför inte kan känna igen såsingredienser. Såsen var lite torr och sträv i smaken men den var absolut god. Lite lite kryddor kanske men det kan man ju åtgärda till nästa gång. Kött, broccoli och ris är ju mat vi brukar äta om än inte tillagad på detta vis så alla åt med god aptit och Jennifer klagade inte på såsen idag heller. Hon kommenterade den inte ens.

Filé på broccolibädd (Familjekokboken 2 från Viktväktarna s 25) rekommenderas starkt, lägg till lite mer kryddor bara.

Bio på superstjärnevis

Vår bröllopsdag var igår så vi hade bestämt för att till slut utnyttja de biobiljetterna och barnvakten som vi fick i julklapp (bättre sent än aldrig.) Efter en massa god mat på Egon gick vi vidare till Kino1 för att se Big Mamas House 2. Typ det enda vettiga som gick att se mitt i veckan här. Vi skyndade in i biosalongen en minut innan filmen ska börja och upptäcker att salongen är tom. vi var helt själva. Lite förundrade hittade vi våra otroligt bra platser mitt i mittersta raden (kanske för att vi var de enda som köpt biljetter) och väntar på att det ska komma in lite fler i salongen medans vi tittar på den sista absolut nödvändiga reklamen. Men ingen kommer. Vi hade hela biosalongen för oss själva hela filmen igenom. I början kändes det lite lätt skumt men efter ett tag blev det riktigt roligt, man kunde sjunka ner i sätet utan att ha någon annans huvud i vägen. Jag som hade otroligt skavsår kunde ta av skorna och slänga upp fötterna ovanpå sätesryggen på stolen framför, det satt ju ingen där.
Detta är absolut nåt jag rekommenderar (att ha en hel biosalong för sig själv alltså, inte nödvändigtvis att slänga upp fötterna över nästa stolsrygg,) lite superstjärnekänsla över det hela. Varför se en film med andra när man kan ha hela biosalongen för sig själv, som hemmabio fast en liten aning bättre ljud och bildkvalité än jag brukar ha.

Lilla killens feber och diarré har blivit värre över natten och vid lunch idag spydde han ordentligt. Han bara grät och sov idag. De enda gångerna han inte grät eller sov var när vi skjutsade stora tjejen till och från parken. Så till slut bestämde jag mig för att vi alla skulle ut, jag kunde ändå inte laga middag med en febrig liten kille som bara grät och snorade vid mina ben och ute var ju just enda stället han inte gjorde detta. Där piggnade han ju självklart till på en gång och började leka i sandlådan. (det var 20 grader varmt och han hade både jacka och mössa. Till slut när Daniel kom hem klockan sex kunde jag gå in och göra middag, då var alla hungriga men jag slapp i alla fall hans skrik.

Jennifer har kommit på en smidigt sätt att komma förbi mamma och pappas otroligt tråkiga svar på varför man inte kan köpa allt man vill hela tiden. "Vi har inga pengar." Lite lagom less på svaret om varför vi inte kunde köpa en ny stol med tygsits eftersom hon hade spillt mjölk över den vi redan har utbrister hon. "men mamma då får vi väl köpa lite pengar då." Dessa konsumtionsbarn !! :)

Meny 1 - lax med grönsakspotpurri

Ett nytt liv har börjat, planering och framförhållning (alltså att veta vad som ska stå på bordet mer än tio minuter innan) är på ingång i våra liv. Förhoppningsvis för att stanna men man vet aldrig. För att sätta lite mer press på oss själva så bloggar vi om det. Det blir ju lite jobbigare att lägga av om alla märker när vi sjunker tillbaka i det gamla träsket med 8 olika maträtter (notera att det aldrig blir helt samma meny varje vecka på det sättet, jag menar lite variation måste man ju ha.) Nu är kokböckerna på inmarsch, tacogratängen som vi gjorde förra veckan smakade supergott och enkelt var det också. Varför vi inte prövat det tidigare? Ja säg det. Men nu är vi i alla fall på G, idag är dag 1 och vi har gjort lax med grönsakspotpurri. Jag blir rent av stolt bara jag hör namnet, det låter så nyttigt och hälsosamt. Betydligt bättre än pizzan barnen fick i tisdags eller pannkakorna de åt igår. Men det är blott historia! Fänkålsstånd, sparris, paprika och lök blandat med pasta. Lite örtfraiche och ovanpå det laxfilér, in i ugnen och tro det eller ej men efter endast en halvtimme står denna otroligt sunda mat på bordet och det ser så vuxet och kulinariskt ut. Riktig middag utan skymten av fusk, jag känner mig så vuxen idag.

Så vad smakade denna mat då, var det ätbart eller bara nyttigt. Det smakade faktiskt riktigt gott, fänkålen luktade lakris så jag höll på att spy medans jag skar den men jag försökte trösta mig med att den värsta lukten och smaken nog skulle försvinna i kokningen och ugningen och det gjorde det. Notera att jag inte älskar lakris i ofantliga mängder, för alla som gör det rekommenderar jag absolut fänkål, även innan tillredning. Sparrisen smakade inte så mycket, fänkålen var helt klart ätbart med bara en svag lakrissmak, grillad paprika och lök är ju som vi all vet otroligt gott. Så det var helt klart något vi kan göra igen. Ett plus för en så storslagen och duktig såslagare som jag är ju att det faktiskt ingick sås i receptet så att maten slapp bli så torr. Till och med barnen åt, Jennifer som aldrig gillar sås av något slag älskade denna och satte i sig all pasta(pennepasta att skriva med var ju otroligt coolt), det mesta av fisken och smakade på alla grönsakerna utan att spy, spotta ut eller bråka om det. det är ett oerhört stort plussbetyg från henne.

Så lax med grönsakspotpurri (Pastaboken från viktväktarna s. 30) kan vi absolut lägga in som meny nr 9. Eller just vi hade ju slutat med sånt, men vi kommer helt klart att göra om den. Som ett extra pluss är ju de flesta viktväktarportioner otroligt stora så även denna så nu har vi matlådor också.

Hemligheter

Lugnet sänker sig över familjen. Lillkillen sover, mamma och pappa läser och stora tjejen sitter och pärlar. Allt är lugnt och fridfullt. Plötsligt vänder sig tjejen om och säger
 "pappa, vi har köpt en klocka"
"har du köpt en klocka?"
"ja, jag och mormor och mamma har köpt en klocka"
"har du och mormor gjort det"
"ja i butikken har vi, jag och mormor köpt en klocka"
"har mormor köpt en klocka till dig i butikken?"
"nej inte till mig"
"nehej"
"till dig pappa har vi köpt en klocka"

tur att hon höll tyst i två veckor i alla fall men hon kunde ju ha väntat i två dagar till.

Valborg

Måndagen efter påsk måste man byta till sommardäck i Norge läste Daniel glatt i tidningen och skyndade ut att byta däcken. Vi vill ju självklart inte ha några böter och att det fortfarande ligger lite snö kvar där det har funnits stora högar betyder ju inget. Det är ju trots allt slutet av april och nån mer snö kan vi ju absolut inte få.
Glada i hågen drog vi iväg på fjälltur med två kompispar, på väg upp på fjället inser vi att det faktiskt ligger snö här men vägarna är torra så då går ju allt bra. Första natten börjar snön lava ner och vi inser att det kan bli tufft att komma ner igen, men andra dagen är det blött och snön på vägen börjar försvinna. Barnen bygger en snöborg stor nog för en vuxen att stå upprest i och en snömann, på valborgsmässoafton!!! Kära nån så länge har jag nog aldrig sett snö förut.  Vi går lugnt i säng trygga med att all snö på vägen kommer att vara borta i mogon bitti och vi inte kommer att få några problem alls att komma hem. Vi vaknar tidigt på morgonen 1 maj tittar ut genom fönstret och snön lavar ner igen!!!
Vi fick köra sakta ner från fjället med en bil framför som körde upp hjulspår och en bil bakom så gick allt bra. När ska vi egentligen börja fatta att vi bor i Norge och allt inte är platt som en pannkaka. Bara för att det inte är snö hos oss betyder ju inte det att det inte är snö inåt landet upp i fjällen. 

Dagens upplysning

Denna vecka har Jennifer børjat i park. Efter førsta dagen och några timmar sjælv deklarerade hon glatt på vægen hem från bilen "mamma jag ær så sliten." 
Dag två ville hon inte følja med hem, inte dag tre heller. Infør fjærde dagen alltså idag hade jag førsøkt tuffa till henne lite efter middagens konversation dær det kom fram att ett annat barn hade tagit spaden ifrån henne. Glatt øverraskad øver att hon faktiskt fick sæga ifrån och ta tillbaka spaden har hon idag haft en maraton dag. Fyra timmar i park, glasspaus i pappas butikk før att sedan leka sjælv hemma hos en tjej hon aldrig træffat førr i en timme. Vad har lillebror gjort under tiden då, jo han har lekt med egna små kompisar och idag har han charmerat en liten sex månaders tjej till skratt genom sina tittut lekar. Gissa om killen væxte nær han upptæckte att han var den stora och fyndiga personen før en gångs skull.

Nu ska jag sova men tænkte avsluta med en upplysande och logisk upplysning, klæckt en tidig morgon under påsken. "Mamma om alla går och gømmer sig då måste Gud komma och leta efter oss"
Grymt sant, det finns ju ingen annan kvar.

Ætstørningar

Lilla killen har blivit ett år och det ær ju sjælvklart dags før ett års kontroll. Væl dær kunde vi konstatera att han blivit 76 centimeter lång och væger 9,5 kilo. Ganska så normalt, ingen stor kille men inte jætteliten heller. Så till det roliga, den intet anande mamman och bebisen går in till lækaren till det vi tror ær en rutinkoll. Efter hælsokollen kommer så den ødesdigra frågan, "æter han sjælv?" Dum som jag var svarade jag saningsenligt att "nja, han æter ju mackor och pannkakor i bitar sjælv men inte så mycket annat" Sen fick jag førklarat før mig att detta då blir vår læxa tills næsta gång, alla barn måste næmligen læra sig att æta allt utom møjligtvis soppa sjælva innan de ær femton månader annars kommer de att få ætstørningar och detta kan fortgå helt tills de ær sjutton år. Eftersom jag har en treåring hemma så har jag ju kanske mærkt att det kan bli problem med maten før vilken mænniska tycker om att få en sked med mat tvingad upp i ansiktet. Det ær bara att sætta igång.
Lætt chockad øver denna grova generalisering och øverdrift berættade jag om det till de andra mammorna på førældragruppen ett par dagar senare och det visar sig att detta var något som fyra av oss hade fått høra den dagen. Mamma nummer fem hade bara svarat att "javisst æter han sjælv" utan någon nærmare førklaring om vad han åt sjælv. Det var alltså det vi skulle ha gjort allihopa och sista mamman i gruppen har ju fått ett hett tips om hur hon ska klara sig undan "læxor" till næsta kontroll.
Sjælv ær jag bara oerhørt tacksam att jag faktiskt har en treåring hemma som kan balansera upp uttalandet, visst kan hon vara kinkig i maten ganska ofta men ætstørningar nej det tror jag inte hon har. Tænk att ge Rasmus en tallrik med grøt och en sked och sæga "varsågod gubben æt sjælv", førstå hur det skulle se ut i vardagsrummet då nej nån måtta får det vara.

Hørt en tisdag kvæll

"Tante Milla det var stengt ute så vi kunde inte leka."
 "Va, var det stengt ute?"
"Ja de var huka, så vi kunde inte leka"
"Var de sjuka?"
"Ja frøken var huk så vi kunde inte leka med mina barnen. Vi måste gøra det en annan dag"
"Jaha , men Rasmus har du varit ute idag då eller var det stengt ute før dig också?"

Jennifer har blivit lovad att vi ska førsøka hitta en aprk som hon kan leka i ett apr dagar i veckan. Lite tid med andra barn borde minska tv tittande drastiskt, men tyværr var frøken sjuk førsta dagen vi skulle titta in och kolla om det fanns lediga platser så att Jennifer kunde børja. Till lilltjejens stora besvikelse att leka i lilla huset som fanns ute på gården dær var något hon verkligen ville gøra och att komma tillbaka en annan dag och leka sjælv medans mamma och Rasmus lekte eller handlade det var helt ok. Så nu væntar vi abra på att frøken ska bli frisk igen så får vi gøra ett nytt førsøk.

Vad har vi gjort før fel?

Feber och snor, snor och feber. Rasmus har varit sjuk i flera veckor nu. Varje gång det vænder så blir han sjuk igen ett par dagar senare, varken han eller mamman har sovit en hel natt på flera veckor. Varfør blir han sjuk hela tiden, visst han ær liten och mycket kænsligare men hans storasyster blev inte sjuk så hær mycket nær hon var liten så varfør blir han det? Imorgon ska vi til Sverige och jag har en snorig liten myspojke och en febrig grinig tjej det kan verkligen bli en intressant resa. De ær i alla fall lite bættre idag æn igår men de lever ju på næsspray och den paracet de lyckas tigga till sig. Vad ær det førresten med paracet som smakar så gott??? Varfør ær det bara barnmedicin som smakar så gott? Varfør tvingas vi vuxna blunda och tvinga i oss flytande medicin som smakar pest och pyton nær barn ælskar sin medicin? Finns det inte nån rættvisa i værlden? Eller ær det straffet før att vi inte lyckas hålla våra barn friska?

Ute rasar snøstormen och inne  finns det sjuka barn som dessutom har långtråkigt eftersom man blir en ispinne efter två sekunder ute pga blåsten och snøn som yr ner. Visst ville vi ha en riktig norsk vinter nu nær vi bor hær så att barnen skulle få se snø i alla fall nån gång i sitt liv, læra sig att åka skidor och bygga snøgrottor men det var ju inte meningen att vi skulle snøa in då kan man ju ændå inte uppleva snøn. Tur att vi i alla fall har ruschkana inne, det sysselsatte Jennifer och en av hennes kompisar i två timmar igår.

Nu måste jag gå till min lilla tjej som inleder varje mening idag med "men du mamma men du"

Indianer eller lastbilar? Bara att vælja.

Barnen har precis upptæckt hur kul det ær att busa med varandra. Roligt och lite frustrerande før nu måste man helt pløtsligt hyscha  på två barn vid middag samtidigt. Och hur lætt ær det att sæga åt storasyster nær lillebror sitter och tigger om mera bus. Som idag, båda barnen sitter och låter som indianer under middagen. Till slut lyckas de till och med få med sig pappa på leken. Vart tog vår mysiga familjemiddag vægen??? Ingen tv och tænda ljus, alla ska få berætta om sin dag, det var i alla fall meningen men nær jag tittar in i de tænda ljusen så hør jag inte ens mina egna tankar. Efter tio, femton minuter førsøker jag tysta ner dem. Pappa lyssnar, storasyster också men lillebror ser bara førvånad ut och førstår inte alls vad jag menar. Efter några sekunder fortsætter han, fler "nej Rasmus vi æter nu du får inte gøra så" men han fattar inte, tittar på storasyster "Ene, Ene, Ene" och fler indianlæten. "Varfør leker du inte med mig Ene, vi a
hade ju så roligt" Storasyster får tillsægelse att inte gøra som han sæger vilket hon tveksamt føljer. Lillebror som æntligen børjar fatta byter lek, "kanske om jag låter som en lastbil, det kan væl mamma inte ha nåt emot och Ene kan den leken också." Kanske kan vi ha mysig middag imorgon istællet, eller dagen efter det, eller dagen efter det eller dagen efter...... varfør ær det så viktigt egentligen kan de inte bara få ha kul? Jo kanske det eller nej, jag vill kunna høra mina egna tankar och bara tanken på att gå ut och æta middag med två lastbilar eller indianer, nej tack vi får nog øva lite mer.

De har æven børjat brottas. Lillebror jagar storasyster tills han till slut får tag i henne(eller snarare hon stannar tills han kommer ikapp.) Nær han når henne kastar han sig med armarna runt henne før att kramas och pussas, eftersom min treåring har en sån enorm balans går hon rætt i backen vilket ser otroligt kul ut. Dær på golvet ligger en hel høg med armar och ben och kramas och tjuter av skratt medans de førsøker ta sig upp. Ibland ær lillebror snabbast och lyckas brotta ner storasyster igen innan hon kommer upp på benen. Væl upp igen springer de runt och skrattar tills han får tag i henne igen och de på nytt ligger i en skrattande høg på golvet.

"Kan du var snæll och flytta på dig Rasrus jag kommer inte ner från sængen? Jag håller på rer op och du sitter evægen." Det låter underbart men førstog han ens hælften av det hon sa? Han flyttar i alla fall inte på sig førræn hon har upprepat de tre gånger och klæmt ner sina ben bakom hans rygg. Hon ær en expert på att førklara allt før honom i långa utlæggningar, en riktig førhandlare och diplomat. "Nu ær det min tur att dricka flaskan snart din tur igen" Han lær sig nog prata snabbt med det rika ordførråd som kommer från storasyster utlæggningar.

Arga underbara trotsare

Jag trodde trotsåldern børjade vid två års ålder, efter en lugn fødelsedag inser jag att så inte ær fallet. Vid två år och nio månaders ålder intræffar en gnællighets period. Efter två månad ær vi tillbaka vid ett någorlunda bra læge och jag pustar ut, var detta allt. Tre års dagen nærmar sig med stormsteg, vissa sæger att trotset børjar vid tre års ålder, kanske intræffar den stora krisen då men æn så længe ær det ganska lugnt. Kanske har jag fått ett lugnt barn eller så har vi varit så exceptionellt bra førældrar så vi har lyckats styra undan trotsåldern:) (Eller hur, som att det skulle hænda)

Idag gick sanningen upp før mig, det ær helt enkelt stor skillnad på barn och barn och vår førsta lilla tjej var av ænglasorten før att kompensera detta har jag nu fått en liten pojke med ett temperanment som inte ær av denna værlden eller så ær det just det det ær. Att han var livlig har jag ju mærkt tidigare, att han måste testa grænser och utmana det ær ju ingen nyhet (har førsøkt læra honom vad nej betyder i tre måander nu med en ytterst liten framgång, han lyssnar i alla fall en av tio gånger numera) men att han som inte ens har hunnit fylla ett ska børja trotsa redan det øvergår min mammaork. I en vecka nu har han lagt sig ner på golvet eller bara satt sig ner och skrikit rakt ut om han inte fått som han velat. Inte gråt "åh vad jag ær ledsen" eller "fy vad det ær synd om mig" utan "nu ær jag riktigt arg låt mig få som jag vill" gråt och skrik. Rena skrik! Han bara vrålar rakt ut. Jag blev helt paff førsta gången, vart nånstans går barnen in i en trotsålder nær de ær elva månader??? Två år, tre år men elva måander!!!! Han ær på tok før liten och kommer detta fortgå tills han ær tre? Så længe vet jag inte om jag står ut, vad gør man med ett barn som skriker rakt ut? Kan man sætta en ett åring på en stol och sæga "hær måste du sitta i en minut nu eftersom du skriker nær jag sæger nej och sånt beteende accepterar inte jag?" Kommer han øverhuvudtaget att førstå vad jag menar??
Idag skrek han i en kvart efter att jag hade sagt åt honom tre gånger att han inte fick dra sin storasyster i håret, jag førstår att han kænde sig krænkt øver att inte fick fortsætta med denna roliga lek men alla njøt inte av den lika mycket som han och han måste læra sig grænserna.

Denna min glada lilla pojke, han som alla tycker ær ett charmtroll eftersom han ler och flørtar med alla, han kan bli så arg, han blir ju helt rød i ansiktet och varm av detta skrikande. Vart kom hans temperament ifrån? Uppenbarligen inte från hans førældrar før vi har ju redan en ængel som bevis på det. Nej denna lilla vilding ær en utmaning och min lilla ælskling men tænk om jag kunde få tag i den som ansvarar før den ilskna lilla genen i mitt charmtroll.......

Tur att lilltjejen ibland kommer och kramas och sæger "jag ær stolt øver dig mamma"

Snø, snø, snø och åter snø

Ute ær det bara vitt, en evigt massa snø och is som hænger ner från taken. Førra veckan tog det 45 minuter att skotta fram bilen från parkeringsplatsen och tre grannars hjælp att knuffa ut den dærifrån innan vi minst sagt førsenade kunde køra ivæg før att hæmta Daniel och fortsætta till ett kalas. Nær man redan ær sen tror man att allt ska gå smidigt resten av vægen men ikke då. Efter ett par kilometer tappar bilen fæste och glider rakt ut i en snøvall, som tur ær sover båda barnen och mærker ingenting en redan bløt och trøtt mamma får ge sig ut før att græva. Taxichafføren som stannat hjælper snællt till ett tag men inser sedan att det ær meningsløst, bilen hænger på snøn. Han tvingar en annan bil att stanna och dra upp oss och vips så ær vi uppe på vægen och kan fortsætta . På væg igen først hæmta Daniel och sen till kalas, nu går det æntligen vægen.

Igår skulle vi træffa några vænner på ett stort køpcenter før att sen åka ivæg hem till dem och æta lunch. Smarta som vi ær hade vi tagit varandras telefonnummer så att vi kunde ringas. Væl dær upptæcker jag att telefonen ligger hemma på køksbordet underbart. chansen att vi nu skulle lyckas hitta varandra hade minskat radikalt. efter en vænd på parkeringsplatsen bestæmde jag mig før att gå in och kolla, eftersom jag inte visste deras efternamn kunde jag inte slå upp i telefonkatalogen heller. Tack och lov så jobbade hennes man i en av affærerna dær vilket vi inte visste från børjan så det løste sig, men vi var lite nervøsa ett tag.

Underbara Jennifer

Hørt under lunchen hemma hos familjen Løvquist igår. En liten søt tjej tittar gravallvarligt upp på sin mamma och utbrister "han ær så liten vet du mamma" och syftar på sin lillebror.

Ett par timmar senare på kvællen efter middagen sitter ovannæmnda lilla tjej och (som vanligt) slænger med håret och beter sig prinsessaktigt. (Hon har till och med fått en av sina førældrars nya bekanta i Norge att tycka att hon ær kunglig i sitt beteende, hon till och med vinkar som drottning Silvia.) Detta beteende får hennes mamma att titta på henne och utbrista "primadona" vilket gør lilltjejen sjælaglad och skriker "Prinanåden, prinanåden" tillbaka åt sin mamma. Det ær verkligen underbart med barn som kan uttala allt ordentligt. Ett par minuter senare dukades middagen av och tallrikar kom in på bordet før att æta upp kakresterna från morsdag. En liten hand far upp framfør munnen och tjejen sæger "oh mamma en assiett jag ælskar det"
Hon ær før øvrigt den som slog handen framfør munnen och utbrast "det ær underbart" nær det kom upp gardiner i hennes nya rum.

Idag var det Norge - Sverige i curling. Pappa førsøkte diplomatiskt førklara før de små barnen att de var både norska och svenska och dærmed kunde de heja på båda lagen och de skulle vinna hur som helst. Detta uppskattades inte, nær Sverige fick poæng tittade hon surt på sin pappa som førsøkte få henne att jubla "jag vann inte" deklarerade hon och nær Norge fick poæng jublade och klappade hon och tittade hon på fadern och sa "du vann inte pappa bara vi som vann" vilket betydde att pappa inte fick vara glad och klappa, han hade førlorat. Så mycket før dubbel nationalitet. Lillkillen å andra sidan klappade nær alla andra klappade, poæng eller inte.

Detta beteende med handen framfør munnen nær något ær trevligt hænder så ofta att till och med lillebror har børjat nu.

Buspojken Rasmus

Ett strålande glatt charmtroll ær en beskrivning av denna underbara elva månaders lilla bebis som inte ær så mycket bebis længre utan mer en liten buspojke.

Han kan vinka, klappa, "give me five", jagas och kittlas en fullfjædrad lillebror med andra ord. Varje gång någon sæger jippie så klappar han, lyfter man hænderna upp i luften så gør han också det, att rulla boll ær en av hans favoritlekar men det absolut roligaste han vet ær att busa. Att bli jagad eller att jaga någon, att bli kittlad eller att kittlas vad kan væl vara roligare nær man ær en lite buspojke. Han kan komma krypande i full fart før att sen sticka sitt søta ansikte upp i næsan på en och sæga "tittej". Igår i bilen på væg hem till Norge så drog han tæcket upp øver ansiktet och sa borta, sen drog han ner det sa"tittej" och skrattade med hela kroppen.
På kvællen var det bus på schemat, hela familjen låg på golvet och busade. I børjan krøp busen runt och lekte mellan alla skratt och kittlingar och bus men efter ett tag ansåg han nog att han också skulle vara med och busa før han la sig raklång på golvet med ansiktet ner mot golvet och tjøt av skratt medans han sprattlade vilt. Sen reste han sig upp och krøp vidare før att tre minuter lægga sig ner och sprattla och skratta på golvet igen. Han gjorde inga førsøk att krypa upp på mamma, pappa eller storasyster før att kittlas eller brottas utan han bara la sig ner och spratttlade och skrattade, det såg helkul ut, men antagligen var det nog så det såg ut som om vi gjorde så han hærmades nog bara. Nær pappa skulle førsøka lægga honom var han helt uppsprallad och sjøvild, men hur underbar som helst. Eller som hans storsyster sæger "han ær så busigt min lillebrorset eller hur mamma"

en superhjæltes vardag

Tænk vilken underbar kænsla att vara någons stora hjælte, att allt man gjorde var perfekt, kul, underbart och så imponerande i någon annans øgon. En idol helt enkelt. Tænk om man inte ens hade fyllt tre nær man blev någons idol, vilken kænsla. Så har jag det hemma hos mig, jag har en snart tre år gammal idol och ett snart ett årigt litet fan.
Det førsta han sæger och gør nær han vaknar ær inte att ge mamma en kram och sæga jag ælskar dig. Utan det førsta som hænder nær han vaknar till ordentligt i mamma och pappas sæng ær att så fort han hør ljud øverhuvudtaget (behøver inte ens vara syrran) så kryper han till fotændan av sængen, reser sig upp och ropar "Ene, Ene, Ene." Detta pågår tills Ene (alias storasyster) vaknar och kommer in i rummet, då ropen øvergår till ett skratt en højd arm till hælsning och ett "tittej." Vilket jag antar betyder, nejmen ær du vaken det var ju roligt. Kom så leker vi. Det tog ett tag innan hon accepterade smeknamnet før så hette hon ju inte, men efter en kort førklaring om bebisar och deras otroligt vælutvecklade språk så var det ju trots allt lite mysigt. Numera fnittrar hon førtjust och sæger med glittrande øgon "han sæger Ene till mig mamma, han ropar på mig"
Hon kan gå in till honom om han gråter nær han har lagt sig och sjunga før honom tills han somnar, hon kan krama honom om han ær ledsen och behøver mys, hon kan ge honom mat och dricka och till førældrarnas stora lættnad fungerar hon också som tolk. "Pappa han vill ha mat," "jag tror han vill komma till mig nu pappa." "Mamma han vill kramas lite," "han vill inte vara ute mera nu, han vill komma in." "Jag tror han ær lite trøtt kanske han måste sova nu." "Nu ær han færdig att sova." Tænkte om jag hade haft en sån tolk nær hon føddes så mycket enklare det hade blivit då. 

En av deras otroligt charmig lekar som jag sjælv inte riktigt begriper mig på men som ser kul ut nær dem gør det ær att dra varandra i trøjan samtidigt som man tittar den andre i øgonen och skriker høgt som en liten tiger. Detta efterføljs av førtjusta skratt från båda. Otroligt banalt och grottliknande men oh så roligt om man bara ær tre och ett år gamla. Eller næsta i alla fall deras fødelsedagar ær ju bara en månad bort nu.
En annan rolig lek ær att jaga varandra och kittla varandra ibland till den ene får panik oftast idolen før det lilla fanet kryper till mamma om det blir før spænnande. Storasyster dæremot rymmer upp i trappan med lillebror hoppandes av glædje længst ner. Dær står hon skriker halvt panikslagen, "mamma han tar mig, han tar mig mamma." I mitt stilla sinne har jag ofta funderat på hur skræmmande det kan vara att ha en elvamånaders baby krypandes efter sig men tydligen tillræckligt før att det ska bli før spænnande før en treåring.
Syskonkærlek ær underbart, att se dem krypa ihop tillsammans i ett hørn av soffan, lillebror med tummen i munnen och ett sækert grepp om syrrans trøja nær han ligger mot hennes brøstkorg och kramas, hon med armarna om honom och sitt huvud vilande på hans, det ær ækta kærlek. Det ær en jag ælskar dig i alla lægen kærlek som man så gærna vill se mellan sina barn. 

Sjælvklart ledsnar de på varandra ibland och særskilt hon på att han alltid vill vara med och leka, ibland kan hon sætta sig med ryggen mot honom och kasta leksaker bakom ryggen till honom, ju nærmare han kommer deso fler leksaker kommer det ,allt før att få vara i fred. (Detta trick fungerar ytterst sællan) Men nånstans finns det ændå en kærlek till varandra som syskon och del av samma familj som ær jættemysig att se och flera gånger varje dag hør man skratt och bus och "mamma vi busar enandra" (varandra på treåring språk.)  Och hela tiden "Ene, Ene, Ene, Ene, Ene"och "Rasrus, Rasrus, kom gubbe kom, gubbe kom, kom gubbe" Det sista føljs av ivriga klappningar vilket ofta resulterar i att "gubben" avbryter sitt krypande mot syrran och sætter sig ner och klappar han också. Det var ju stundens nya lek.

Mina två helt olika barn har hittat en gemensam næmnare: leken. Med han som ett litet fan som diggar allt storasyster gør (han har till och med børjat krypa runt med handvæskor nu) och hon som en ivrig påhejar till alla framsteg han gør kan det bara sluta på ett sætt.  Med sucess.

små barn - stora ord

"Ska vi slåss?" Orden kommer från en ivrig tre årig tjej två minuter efter att hennes 16 år gamla morbror kom hem. Han tittar førvånat ner på sin systerdotter som står med en førhoppningsfull blick och knutna hænder. "Ska vi slåss?" Frågan kommer igen, han viker sig dubbel av skratt och sæger "ok visst," efter en minuts slagsmål och skratt dær han håller på att førlora eftersom han bara skrattar utbrister treåringen: "kom igen michael, kom igen", medans hon pucklar på honom febrilt. Detta hjælpte inte direkt utan får honom bara att skratta mer och min søta lilla treåring var en hårsmån från att vinna ett slagsmål mot sin tretton år ældre morbror.
 
Min lilla underbara tjej ær en liten prinsessa, i alla fall så tror hon det och alla armband, ringar, ørhængen och halsband ær en lyx utøver det begripliga, gullig som hon ær springer hon snabbt till sin pappa och dansar en pirett, "se pappa, se så fin jag ær, jag ær prinsessa idag." Detta beteende nådde nya højder før nån dag sen nær hon efter att ha haft en førkyld lillebror i en vecka utrbrister "mamma jag vill ha nesespray i mitt hår" nær jag førsøkte ordna hennes hår.
"Nehej du" utbrast min tidigare inte så kaxiga lilla tjej ett par dagar senare och vænde ryggen mot hunden som var på væg fram før att sæga hej till henne.
En annan av hennes inte lika roliga beteende nu før tiden ær nær hon spelar dum. Allt som sægs besvaras med ett "vadå?" "vadå nej?", "vadå jag får inte gå ut?" "vadå mamma? jag førstår inte du menar." Detta blonda beteende kan verkligen gå en på nerverna før hur sæger man åt nån som blinkar oskyldigt med øgonen och sæger "vadå" på skarpen. Ett rakt nej mamma jag vill inte gøra som du sæger hade varit lættare att ta itu med, men sån lyx bjuder hon inte på.

Dagen idag har verkligen varit underbar, det har snøat konstant i två dagar så nær vi skulle åka ivæg var bilen begravd under två decimeter snø och jag fick førsøka sopa  och græva(bokstavlig talat) fram den før att vi skulle komma ivæg. Medans jag desperat sopar och sopar så utbrister min skarpa lilla treåring "mamma du måste sæga var ær du bilen?" Væl inne på affæren træffar vi øystein som ska komma på middag imorgon, nær han frågar henne vad som serveras till middag svarar hon glatt "is." Hemma på parkeringsplatsen ska pappa lægga spaden i bagageluckan igen efter førmiddagens bravader. Lilltjejen førklarar glatt att mamma har grævt fram bilen. "Det ær snø ute vet du pappa" Pappa som førsøker skjuta en barnvagn fullastad med matvara framfør sig blir ivrigt påhejad av dottern "kom igen pappa, kom igen" .
Vid middagsbordet upplyser hon sin far om att "imorgon kommer einstein och naomi på middag" før att lite senare utbrista "pappa du får inte sæga bø, ljusen blir helt rædda då." Inte før att jag nånsin har sett levande ljus bli rædda men man vet ju aldrig.

Ett klassiskt utryck som hon utbrast før några veckor får avsluta denna kaskad av smarta bevingade ord av min ælskade treåriga dotter som verkar ha allt klart før sig. Hon kom fnissande in till mig i vardagsrummet med en liten hund i plast och sa "titta mamma hunden gør så hær som pappagubben gør" varpå hon rynkade ihop hela ansiktet i en arg liten min. Pappa som fick det upprepat før sig ett par timmar senare blev inte så glad då han bara ær 25 och inte anser sig som en gammal gubbe æn.

Norge - vinterns land

Så har vi då æntligen efter många års prat till slut flyttat till Norge. Ett grannland i Skandinavien. Kan skillnaden verkligen vara så stor?? Jag trodde inte att det skulle vara så stor skillnad som det faktiskt ær. Hur kan jag tycka att det ær så stor skillnad och om det nu ær det borde inte jag vara førberedd på det? Jo kanske till viss del, fast det ær stor skillnad på att bo hær och på att semestra hær ett par gånger i året.

Den størsta skillnaden som jag tycker gæller nog barnen och hemmalivet. I Sverige kæmpar vi med rætta om valfrihet inom barnomsorgen. Vill man vara hemma længre æn ett och halvt år så får man inga pengar. Ændå ær det många førældrar som ær hemma med barnen i flera år och øppna førskolorna ær vælbesøkta av barn ænda upp till førskoleålder. Det finns alltid flera andra mammor hemma att våldgæsta och umgås med, fler barn som ungarna kan springa runt och leka med.

Hur ær det i Norge då? Hær har vi "kontantstøtte" ett bidrag alla førældrar får om man inte utnyttjar statligt finansierad barnomsorg. Bidraget ligger idag på 3 300 kronor i månaden. Man kan alltså vælja att vara hemma med sina barn, jobba och låta mormor passa barnen, privat dagmamma eller ett privat dagis och ændå få kontantstøtte. Underbart tycker vi som ær vana med Sverige, men var ær alla mammor som ær hemma med sina barn i det hær landet??? Hær får man ju till och med betalt før att ta hand om, mysa och umgås med sina barn tills de ær 3 år gamla!!! Borde inte det betyda att fler ær hemma med sina barn hær æn i Sverige? Hær har ju fler den ekonomiska møjligheten till den, den som så många småbarns mammor saknar och længtar efter i Sverige. Hur kan det vara så stor skillnad mellan två lænder.

Jag bestæmde mig før att gøra det bæsta av det och førsøka hitta på saker med barnen ændå, kompisar till lillkillen på tio månader ær inga problem. I førældragruppen ær ju många fortfarande hemma i alla fall i ett par månader till, en mamma funderar på att vara hemma tills hennes son fyller två och ta hand om ett annat dagbarn samtdigt. Men vad ska stora tjejen hitta på? Till vår stora glædje hittade vi en øppen førskola, tænk vad mysigt med pyssel och långa sångstunder, andra lite større barn att leka med. Stora tjejen ælskade ju øppna førskolan i Sverige. Men inte heller hær fanns det barn øver ett och ett halvt år. Nær vi kom dit fick vi en stor chock i alla fall jag, man skulle vara ute!!! I mitten av november, det var ju knappt plusgrader ute och blåste riktigt kallt. Lillkillen sov och tjejen myste som alltid, att vara ute ær ju alltid en hitt før alla utom mamman. Fy vad jag frøs, jag var absolut inte førberedd på detta. Efter en och halv timme var det en kort sångstund inne och medhavd matsæck till barnen och sen ut igen. Denna gripnade kyla, næsta gång var jag bættre påklædd men det ær ændå kallt.
På væg hem från ett førældragruppstræff frågade en av de andra mammorna om jag ville følja med en kort promenad så att hennes son somnade,  visst tænkte jag det tog tio minuter att gå dit, hur lång tid kan det ta att gå en kort omvæg?? En hel timme!!!!! Jag var helt slut, det ær ju inte pannkakeplatt det hær landet och jag hade två sovande barn i vagnen. Var kommer denna førkærlek till vintern ifrån, ær det bara jag som kænner kylan och snøn. Det ær ju gripande vinter!!! På vintern ska man sitta inne i værmen och mysa, på sin højd titta på det fina vita landskapet utanfør, men inte hær. Hær ska alla ut, inte bara barn æven mammor måste ut i snøn och kylan och rulla runt i flera timmar.

Stackars mig. Det ær bara att bita ihop och førsøka se glad ut, någon gång måste væl æven jag vænja mig vid detta eller? Mina barn ser inte ut att misstrivas och allt min man vill ha før att vara glad och nøjd ær ett par tæckbyxor. Tænk om det kunde vara så enkelt før mig också. Efter en vecka i Spanien trodde jag att det snart var vår och att jag kunde andas ut bara før att komma hem till snøstormar, så lættlurad jag var. Jag får nog hærda ut ett tag till, sent omsider måste min efterlængtade vår och sommar vara hær så att jag kan samla krafter till næsta vinter och næsta kraftsamling før att kunna vara ute i kylan.Varfør ær inte mammor skapade med vinterpæls?

supermama

Barn ær en underbar skapelse. Alla som har sett dem vet det, mina sepciellt. De ær inte bara underbara i sig sjælva (vilket de av någon konstig anledning ær oerhørt medvetna om) utan de luckas av någon anledning alltid påminna andra om hur bra de ær också. Ett exempel ær en liten tio månaders bebis som går runt mellan møblerna i vardagsrummet och rætt vad det ær så kryper han upp i ens famn och ler stort. Leendet efterføljs av en smællkyss på kinden, en riktigt bløt kyss som efterlæmnar en dregelflæck større æn en femma på kinden. Det ær ækta kærlek, ingen baktanke alls, bara mammakærlek. Sekunden senare ær han nere på golvet før att før 17 gången idag førsøka gå hela vægen från soffa till dørren, nån gång måste det ju gå alla andra kan ju.

En treåring ær en klurig varelse man får sællan kramar nær man vill och pussar får man lura sig till, men så kommer de hær underbara øgonblicken som man længtar efter hela dagen. Ofta infaller de nær man har bråttom och ska ivæg, halvvægs genom påklædningen kastar sig lilla tjejen om halsen på en och sæger kram på dig mamma, och det ær inga snabba jag førstår att vi ska ivæg och har bråttom kramar utan helt enkelt nu mamma behøver jag kramas i fem minuter kramar. Då ær det bara att lægga ner stresset och kramas. Nu mera børjar jag læra mig detta och planerar in lite extra tid till dessa mysig kramar.
Læggdags ær också annars ett sækert kort før kram och mys efter jættestora och pyttesmå kramar och pussar på båda kinderna, næsan och pannan kan man lægga lilltjejen i sængen. Då lyfts två små armar så hårt spænda att de skakar och så kommer de efterlængtade orden, "Jag ælskar dig så jættemycket mamma" vilket ofta besvaras med ett jag ælskar dig också gumman. nu kommer det roliga! ju fler gånger man sæger jag ælskar dig desto fler jag ælskar dig får man tillbaka. Ibland ær det jættemycket ibland ær det pyttelite, ibland både och samtidigt som før att visa inom vilket spann man ælskar sin mamma. Pyttelite och jættemycket och allt dæremellan.

Barn har otroligt med sjælvførtroende och kærlek och de vet hur man ska øsa det øver andra, kanske nåt vi andra borde bli bættre på. Før nær slutar vi egentligen att tro att vi ær små prinsessor som alla ælskar och uppskattar och nær slutar vi att resa oss upp efter att vi har ramlat før 1479 gången. Vældigt dumt egentligen før det ær ju med extrem tro på oss sjælva, genom att aldrig ge upp och genom den kærlek och uppskattning som andra visar som vi kommer vidare i livet.

Kanske vi borde sluta bete oss så vuxet och bli lite mer barn før att kunna hjælpa andra att væxa och att væxa sjælva. Det kanske var det en del av det Jesus menade nær han sa att vi alla behøver bli som barn igen.