Rasmus är vit

När jag hämtade barnen på parken såg Rasmus ut som en liten gris. Han var helt täckt av lera från topp till tå. För att få honom att förstå nödvändigheten av att tvätta sig lite innan maten visade jag honom handen. Han blev helt chockad
-"Jeg er helt svart jo"
När Daniel kom hem en timme senare stog han och hoppade på köksgolvet
-"Titta pappa(pekar på kinden), jeg er helt vit"
Så för alla som har undrat är detta nu utrett, våra barn har skandinavisk ursprung och är helt vita i hyn:)

Inatt vaknade han och grät efter Jennifer. Hon låg på en madrass på golvet inne på hans rum men det var tydligen alldeles för långt bort. Eftersom hon låg längst ut på kanten så flyttade vi hans kudde och täcke till madrassen också så de kunde sova bredvid varandra. Då stoppade han tummen i munnen och somnade nöjt om. En timme senare vaknar Jennifer och kommer och lägger sig i min säng eftersom Rasmus låg i hennes och jag antar att hon tyckte det blev lite trångt. Ett par timmar senare vaknar Rasmus igen och upptäcker att Jennfier är borta och även han kommer in i vår säng. Tack gode Gud för 1.80 breda sängar:)

En äsch i

Rasmus var helt slut igår efter att ha varit i parken och vi skulle snabbt hem och äta och byta om innan vi skulle iväg till kyrkan och ordna inför mötet imorgon. Stackars liten var så trött att han bara grät och grät, jag lovade att stoppa lite energi i hans corn flakes så att han inte skulle bli så trött. Då vart han glad och slutade gråta. Sen satt han hela måltiden och pratade om sin enäschi som smakade såååååå gott. Jennifer som hörde honom frågade om hon också hade en äsch i maten.

Jennifer
-"mamma vilken farge vill du ha?"
Jag
-"en grön"
Jennifer
-"åja, Rasmus vilken farge vill du ha?"
Rasmus
-"jeg vill ha en grön jeg"
Jennifer
-"ähh, jaha, mamma Rasmus vill ha en grön så da får du ta en annen vilken vill du ha?"
Jag
-"Då vill jag ha en orange"
Jennifer
-"okej da blir det det da"
Lite senare när bordet var färdig dukat och jag skulle sätta mig upptäckte jag att jag trots alla färgval inte hade fått något glas och frågade Jennifer vad som hände med mitt glas.
-"Beklager mamma men jeg vill ikke skuffe Rasmus(göra honom besviken) det fanns bare fire plastglass å da får ikke Rasmus noe glass imorgen og da blir han lei seg så da må du ta ett voksenglass istedet."
Tur att hon bryr sig om nån i alla fall för inte var det mig:)

Flytt, flytt, flytt

Nu är det en minst sagt hektisk period. Tentan är bara drygt en månad bort och flytten är om två veckor. Mitt i allt detta flyttkaos när man helst vill packa ner allt man inte använder och ha de grejerna man faktiskt använder framme för att lätt kunna packa undan dem sen så ska vi försöka sälja den lägenheten som vi bor i. Detta göra att lägenheten hela tiden måste se tipptopp ut. För är det inte en besiktningsman som ska värdera huset och komma med ett marknadsvärde eller en fotograf som ska ta bilder till alla annonser så är det mäklaren som ska kolla att allt ser bra ut inför alla dessa saker och nästa vecka har vi två visningar. Vi har fyllt källaren så att det nästan inte går att få igen dörrarna men jag har ändå massa saker kvar att packa ner, så på nåt vis måste jag lyckas trolla bort sakerna som vi ska slänga från källaren så jag kan få ner lite fler kartonger där annars blir det vansinnigt mycket att göra sista veckan. 

Sen måste man ju ordna med ström, tv och parabol, bredband, försäkringar, flyttändringar, dagisplatser, postomdirigering och jag vet inte vad till det nya huset också. För att göra det extra komplicerat är det inte bara vi som flyttar utan farmor och farfar också så deras saker ska trollas bort och deras post omdirigeras också:) 

Sen är det jul och då ska det nya huset vara färdigt uppackat och se så där hemtrevlig, mysigt och julpyntat ut, men det är en evighet tid, först ska vi ha visning, packa ner, flytta, packa upp, ha en tenta, åka till Sverige och byta julklappar, skriva ett PM och sen är det jul med julfester och allt.

Klockan 5.00

-"Ähhhh"
Jennifer skriker till men tystnar snabbt och jag kan glatt konstatera att hon nog fortfarande sover och jag slipper gå ur den varma sängen. Men strax efteråt bryts tystnaden igen av Rasmus prat inne på barnrummet.
-"Jeg ska gå å si fra, Vennifer"
Små smygande fötter kommer knatandes över hallgolvet och in på vårt rum och självklart är det till min säng som de är på väg.
-"Mamma, Vennifer slo sig å gråter, du må komme å tröste hun"
Rasmus har i sin lilla oro för sin syster kommit in till oss för att påpeka att han syster precis grät och att den förväntade reaktionen från oss föräldrar uteblev. Så var jag i alla fall tvungen att kliva ur den varma och sköna sängen bara för att konstatera att Jennifer sov sött i sin säng.

Nytt Hus!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Nu har vi köpt hus!!!!!!!!!!!!! Helt sannslöst kul, barnen får var sitt rum= inga leksaker i vardagsrummet. Det finns till och med en tvättstuga så ingen mer tvättmaskin i köket och ingen torkställning i gästrummet:) Helt fantastiskt!!!! Vi har till och med tomt och en veranda det går att sitta mer än två personer på. Det är första gången sen jag flyttade hemifrån som vi faktiskt bor på bottenplan och har gräsmatta utanför huset som är vår. Det går att sitta på verandan, det är till och med plats till mer än två stolar och inte nog med det, det finns två verandor en upp och en nere. Helt perfekt:)

Jennifer är lite sur över att vi inte kan flytta imorgon eller i övermorgon och Rasmus gråter för att vi inte är på väg ut genom dörren just nu men annars är allt väldigt bra just nu:)

Romskip del 2

Idag när vi körde bilen till farmor fick jag en grundlig förklaring i hur man kör en rymdfärja. Bilresan tar cirka 20 minuter och hela vägen satt barnen och förklarade både det ena och det andra med hur man kör. Om man till exempel vill se något så säger man
-"Romskip ta fram teleskopet"
Vill man starta så börjar man klappa händerna mot knäna och säger "ta av"
Rasmus meddelade att det var viktigt med "setebelte" (säkerhetsbälten) och man måste "hålle sig fast"

Efter ett tag kom Jennifer på en liten grej som hon inte visste om rymdfärjor men som bekymrade henne en hel del och det var att hon inte riktigt visste hur hon skule hitta vägen dit hon ville. Lätt förklarade jag för henne att det finns kartor för sånt, men då behövdes det ju självklart två ett till henne och ett till Rasmus (de ska ju ha varsin rymdfärja, en rosa och en blå). Att det faktiskt finns fler än två kartor här i världen så att det inte var något stort problem gick inte in, allt de behövde var två karotr så då räckte det med det. Alla andra kartor är överflödiga:)

Lille snygging

Var inne på apoteket häromdagen med Jennifer och Rasmus. De knatade runt och tittade på barntandkräm, nya tandborstar, prinsessplåster och jag vet inte vad. När jag hade fått medicinen och skulle gå var Rasmus två steg ifrån Jennifer och som vanligt en sekund senare än henne på att reagera. Detta gör att hon vänder sig om och högt och tydligt ropar ut över hela apoteket
-"Kom snygging nu ska vi gå"
Detta till alla gamla damers förtjusning och spridda skratt hördes inne på apoteket.

Tack Disney

Rasmus
-"Mamma jeg vil ha ett romskip (läs rymdfärja)"
Jag
-"Du vill ha ett romskip?"
Rasmus
-"Ja en blå så jeg kan kjöre hööööjt opp i luften"

Jennifer
-"Jeg vill også ha ett romskip, ett rosa som jeg kan kjöre helt opp till månen"
Jag
-"vad ska du gjöre på månen?"
Jennifer
-"bare kjöre runt, runt, runt som små einsteins gjör"

Rasmus
-"kan vi kjöpe et romskip til mig?"
Jag
-"om du blir en austronaut när du blir stor så kan du kjöre et romskip"
Rasmus
-"Ja når jeg har bursdag blir jeg tre år, da kan vi kjöpe et romskip til mig"

Jennifer
-"Kan jeg også få ett eget romskip når jeg blir stor?"
Jag
-"Ja om du vill kan du ha det som en jobb, sånn som pappa jobber på butikk så kan du kjöre romskip opp til månen"
Jennifer
-"Åh kuuuuult, det vil jeg gjöre, men den må väre Rosa da"

Så om ni ser några rosa rymdfärjor om si så där 20 år så vet ni vem som gav Nasa idén.

Shoppingguide - by Jennifer Lövquist

Rasmus:
-"Ska pappa köpe is til meg?"
Jag
-"Ja det ska han"
Jennifer
-"Mamma sånn her er det! Det finns to kasser så da må det stå to mennsker der, så må pappa komme med isen, så må han betale. Og så må han ta en pose og sånn da. Så må han putte isen oppi posen å så mamma så må han ta posen opp på sykkelen. Og etter det så må han sykkle hele veien hjem til oss med isen ikke sant mamma? Sånn var det."
Lägg till poser, suckar och vevande armrörelser till varje ord så har du bilden.

Underbar och älskad av alla

Rasmus har kommit på att alla älskar honom. Han kan komma fram helt oväntat och säga "du älskar mig mamma" eller "Vennifer älskar mig". Ramsan kan fortsätta i det oändliga med pappa, bestemor, oldemor, bestefar, Tante Lin, Camillan, Onkel Björn, Levin min och andra kända och okända.  Hela samtalet brukar avslutas med "Alla älskar mig" .

När vi åkte till Spanien i somras började han prata med ett äldre par som satt bakom oss på pizzerian. Han pratade om att han skulle resa till Spanien och erbjöd dem att smaka på hans pizza och diverse annat. När han sen satte sig ner igen vid vårt bord så säger han högt och tydligt "Hon älskar mig vet du mamma" om damen på bordet bakom. Hon blev lite smått nervös och skrattade "jasså det gör jag"
Måste vara väldigt skönt att leva i en värld där alla kända och okända människor känner en.

Har fått en del klagomål på att det itne går att kommentera bloggen men nu ska det vara åtgärdat:)

Moderkakan överflödig

Nu när flera av våra nära och kära väntar barn igen så ökar ju intresset från barnen angående deras egen tid i magen. Rasmus blev alldeles fascinerad när jag berättade att han hade ätit omåttliga mängder med glass och choklad i magen. Helt överlycklig tittar han upp på mig och säger.
-"Jeg fikk vaffel også mamma, å is å sjotokolade."
Jag
-"ja det kan nog hända"
Jennifer
"Mamma, sånn her var det, når du spiste maten så svelget du den å da gapte Rasmus sånn her (innlevelsefull dramaförevisning om hur man lägger huvudet bakåt och gapar för allt vad man är värd.) och så kom maten in i munnen hans"

Jag som trodde det hade med moderkakan och blodomloppet att göra.

Spanien

Hur har det sig att alla förväntar sig att det ska vara skönt att komma hem från semestern?? Om man skulle råka säga att nej det var faktiskt inte skönt att komma hem, jag hade hellre varit borta lite längre så tittar folk lite obekvämt på en för att sen snabbt byta samtalsämne.
Norge - 12 plussgrader klockan 10 på förmiddagen, visserligen soligt med blå himmel men riktigt kall höstluft och jag börjar genast tänka på täckjackor och tjocka pjäxor eller..
Spanien - 30 grader varmt i skuggan klockan 8 på morgonen, vid midnatt har temperaturen visserligen sjunkit men bara 2 grader och vattnet håller fortfarande 30 grader alltså fullt möjligt att slänga sig i poolen eller havet dygnet runt. Varför tror folk att det är skönt att komma hem?? För mig ser alternativen ganska uppenbara ut!

Redan på Gardemoen funderande jag och Daniel på att låta bilen stå och sätta oss på första bästa flyg tillbaka igen. Att komma hem mitt i natten till 8 grader var inte skönt. Att behöva sova med tjocka täcken som för att använda Daniels ord "pressar ner en i madrassen" istället för tunna lakan (inte påslakan utan enkla lakan) var inte bättre. När vi vaknade i morse klockan 10 imorse var det 12 grader, 12!!! inte 30 som vi var vana vid. Min första tanke gick till mina stackars barn som skulle på park och leka ute fyra timmar. Jag försökte snabbt komma på var deras täckjackor och täckbyxor fanns tillsammans med alla vantar och mössor. I bakhuvudet fanns det en liten klocka som ringde och försökte säga att jag kanske överdrev men jag var inte helt övertygad. Hade inte mamma ringt så hade jag tagit på barnen strumbyxor, jeans, dubbla strumpor, t-shirt, tjock tröja, fleece och väst och självklart mössa och vantar. Det tragiska är att jag inte överdriver, det är sannslöst så fort det går att vänja sig vid sol och värme.

Två veckor var vi i Spanien och jag ska försöka sammanfatta dessa underbara veckor.
 - Bilen vi körde var en dieseldriven Peugeot 207. Daniel jämförde den med en gokart och jag måste erkänna att det var den känslan jag fick när han körde runt i Spanien med den. Vågar inte tänka på hur det hade känts om vi hade fått den Nissan Micra som vi hade beställt och inte den "uppgraderade" bilen, alltså Peugeot 2007.

- Värmen, som kallast var det 26 grader, dygnet runt temperatur alltså. Helt underbart allt man behövde var en bikini alla andra kläder var helt överflödiga. En dusch hjälpte inte nämnvärt, innan man kommit ut ur badrummet var man lika varm och svettig som innan duschen.

 - Allt klor. I Spanien är det klor i kranvattnet också, man blev aldrig av med det, varför duscha efter ett bad? Håret var ändå lika fullt av klor. Man kände sig aldrig ordentligt ren eftersom det luktade klor i duschen också, som Fyrishov fast hemma.

 - Badet. Poolen eller havet bara att välja. Vi badade dygnet runt. Innan frukost när vi precis hade vaknat, hela dagen och sen så klart vid midnatt när vi kom hem. Rasmus älskade det 30 gradiga vattnet och lärde sig att hoppa från kanten, spruta vatten och simma runt. Jennfier lärde sig att "dyka" (stå i vattnet, hålla för näsan och doppa ansiktet) och simma under vatten.

 - Tivoli och glass i mängder. Jag vet inte hur många glassar vi åt, både hemma och dessa gigantiska kreationer på glassrestaurangerna. Tivolit nere på stan var en höjdare för barnen och de körde otaliga karusellvänder och fiskade 100 bilar och en mängd dockor, barbies och nallar.

 - Marknaden. Detta underbara påfund där man för ingenting kan gå och handla allt mellan himmel och jord. Visserligen håller inte allt samma kvalité, men när en klocka som håller ett kanske två år kostar lika mycket som att byta batteri hemma så kan man ju kosta på sig att köpa klockor så man kan matcha med kläderna.

-Staketen. På grund av inbrottsrisken var det höga staket runt hela området. Himmelriket för alla föräldrar, det är bara att släppa ut barnen för de kan inte smita någonstans. Det är bara att luta sig tillbaka i solstolen och läsa ett dussin böcker för barnen kan inte försvinna, de kommer i värsta fall att befinna sig i poolen men då är det bara att sätta på armringar och ta med solstolen upp till poolkanten och fortsätta läsningen.

 - Sovmorgnar. Eftersom alla restaurang och tivoli besök måste ske på kvällen kommer barnen inte i säng förran vid midnatt. Då är det bara att luta sig tillbaka och slappna av en timme innan man själv går och lägger sig för den sena timmen, värmen, baden och tivolit gör att barnen minst kommer att sova till klockan 11 varje morgon.

Detta måste vara Guds gåva till utslitna föräldrar så för alla er som fortfarande undrar, Nej det var inte skönt att komma hem. Jag kommer att åka tillbaka så fort jag för möjligheten igen. Tack mamma, pappa och morfar som gjorde detta möjligt:)

Till sist några roliga Rasmus citat:

Rasmus:
-"Pappa, säg inte nej till mig"
Pappa:
-"Nej det ska jag inte göra"
Rasmus:
-"Jag hörde att du sa nej!!!"

Bestemor:
-"Kom Rasmus ska jag säga dig en hemlighet"
Rasmus
-"Ska du säga till mig att jag ska köra en blå motorcykel?"

Kan jag låna??

Jennifer har fått en hemmagjord leksak av grannflickan och är väldigt stolt och ingen får röra den. Rasmus försöker ihärdigt smyga sig bort och sno åt sig den. En gång när vi satt och åt och Rasmus smet från bordet var han igen på väg fram till denna tygsak. Jennifer skriker hysteriskt.
-"Han må spörre(fråga)  först"
Lydig som han är springer han bort till Jennifer för att fråga. Jag och Daniel häpnar av förundran och tror glatt att hon har ändrat sig och nu ska låna ut den till Rasmus.
-"Vennifer, kan jeg låne den?"
-"Nej, det kan du ikke."
Chockade inser vi att vi nog har lite kvar att jobba med när det gäller att dela med sig och låna ut.

Viskleken

-"Ska jeg viske noe til deg Rasmus?"
-"Ja"
Jennifer går mot honom, kupar händerna runt munnen och lutar sig mot honom och börjar viska. Rasmus hoppar undan och utbryter:
-"Äsch, Vennifer pratar på mig!"

Numera har han förstått hur det hela ska gå till, i alla fall nästan. Antingen så viskar han, "jeg elsker deg" eller så andas han bara högljutt i örat.

Kolmården

Måste bara lägga in lite mysiga bilder från Kolmården. Vi var där förra veckan med Björn, Shirin och Levi och hade jättekul. Barnen var så mysiga och glada hela tiden, Levi blev så exalterad att han började peka på alla bilar och träd inne på safariparken och säga "där" och "titta", Björn fotade personalen och zebrarumpor och Rasmus försökte skrämma strutsen. Jennifer var stum av förundran på delfinshowen medans Rasmus mest var fascinerad av att ljuset tändes och släcktes hela tiden.

Jennifer och Ramus vid sälarna


Levi och Rasmus kramas



Min snygga bror Björn


Barnen bytte vagnar hela tiden och satte sällan i sina egna vagnar och den enda som fick köra Jennifer var Shirin


Tittut Rasmus


Rasmus var på väg in till flera djur så högre staket kanske skulle vara att rekommendera.


Sötnosen Levi fick lite mellanmål


Jennifer myspysen njöt av dagen och körde runt både brorsan och kusinen i egen bil

Semester!!!!

Nu har vi äntligen påbörjat vår semester och solen har återkommit till det kalla och regninga skandinavien. Vi tackar och bockar för äran och kontrar med att ligga i våra solstolar och läsa våra nyinköpta böcker hela dagarna i ända. Barnen ser vi inte för de är fullt upptagna med att utforska omgivningarna och hitta på diverse fullt tillåtna bus. Lunchen intogs i ovannämnda solstolar vid poolkanten och nu kommer snart de beställda pizzorna som äts på papperstallrikar. Kan en semester bli mer avslappnad än så här??



Rasmus har fått ett myggstick under hakan och den lilla pojken som inte äger underhudsfett har helt plötsligt fått en söt dubbelhaka.



Barnen har tidigare idag sprutat ner sin far med vattenslangen, åkt båt och hjälpt sin far och farfar att tvätta två bilar så jag tror de har fått sitt vattenbehov tillgodosett idag:)

Frukost hos farmor

Europakonferensen - här kommer vi

Nu åker vi till Sverige i två veckor och Jennfier var helt eld och lågor när hon skulle packa imorse. För att vara säker på att få med de kläder hon ville ha med passade hon på medans jag var i duschen. Resultatet blev:
- 1 par piratshorts
- 1 par leggings
- 1 långärmad tröja
- 1 undertröja
- 2 badräkter
- 6 trosor
- 8 par strumpor
- 12 t-shirtar/linnen
- spännen och snoddar för ett helt år

Häpnadsväckande nog inga kjolar eller klänningar! Så nu är hon färdig för europakonferensen, sol och bad:)
 

Lilla katt ála Rasmus

Lille bestemor, lille bestemor
lille söte bestemor
takk, takk Jesus, takk, takk Jesus
takk, takk Jesus bestemor

Man behöver inte alltid kunna texten för att kunna sjunga med pappa och syrran man kan helt enkelt komma på en egen text:)

Det var inte Jesus

Jennifer kommer gråtande in till mig
-"Mamma, jeg slo meg, kjempehart på benet."
-"Men lille vennen du må väre forsiktig med Jennifer. Hun blir så veldig lei seg hvis du slår henne."
-"Nej mamma da, det var ikke Jesus. Han bor jo i hjerte mitt."

Väpnad konflikt??

Läste just att Migrationsverket har beslutat att alla irakier som inte kan bevisa att de har ett personligt hot mot sig ska skickas tillbaka till Irak. Detta på grund av att det inte finns någon väpnad konflikt i Irak. Detta får mig att fundera lite, vad är en väpnad konflikt om det inte finns en i Irak??? Jag trodde att väpnade konflikter var konflikter där det fanns vapen och beskjutningar inblandade, för vad är det annars?
Det smäller bomber var och varannan dag, olika grupper i landet kämpar om makten och krigar med varandra. Ytterst få människor i Irak kan stava till demokrati och alla människors lika värde, majoriteten av befolkningen äger vapen, vet hur man använder dem och gör det dessutom. Det dör massvis av amerikanske soldater i landet och jag betvivlar stark att de tar livet av varandra. Men någon väpnad konflikt är det alltså inte. 
Är det fler än jag som finner svenska myndigheters agernade och uttaldnen en smula besynnerliga? Försäkringskassans regler vad gäller föräldrapenningen är så svåra och konstiga att inte ens de själva kan svara på vad som gäller. Jag ringde skattemyndigheten för nån månad sen för att få veta vilka skatteregler som gäller för mig nu när jag bor i Norge men får lön från Sverige men det kunde de inte svara på och nu har alltså Migrationsverket bestämt att det inte finns någon väpnad konflikt i Irak.  Finns det någon logik här?? Vad är det som pågår i Irak om det inte är en väpnad konflikt? Och vad är en väpnad och konflikt om det inte är en konflikt med vapen inblandad?

Med detta har jag inte sagt att jag stöder kriget och USA:s närvaro i Irak eller att jag tycker att alla irakier som kommer till Sverige ska få stanna. Jag tycker bara att det Migrationsverkets uttalande är lite besynnerligt.

Bilder

Kom på att vi har kamera på datorn så då kan jag ju lägga in bilder på barnen:)

Skräckens påse

Konversation mellan Jennifer och pappa medans han packade bilen.
-"Bestefar, du må väre veldig forsiktig med posen for Bestemor er redd for den"
-"Er Bestemor redd for posen?"
-"Ja, så du må väre veldig forsiktig eller så blir hun lei av den" (hon lessnar på påsen för er som inte förstod)
-"Blir Bestemor lei av posen?"
-"Ja, så det er best at du tar den bort og er veldig forsiktig med den."

Ja tror att det Jennifer egentligen menade var att mamma var rädd om påsen, med de nya ljusen och vaserna hon köpt och att hun skulle bli ledsen om pappa hade sönder grejerna men pappa tjöt av skratt och hade jättekul åt Jennifer och mamma.

Rasmus passade på att smita ut i bara tröja och kalsonger och när mamma ropade på honom kom han in och huttrade och sa.
-"Det er skikkelig kallt"
Varpå han försökte smita ut igen utan mer kläder på sig än innan.

Mysiga barn

-"Jeg elsker at du hjelper mig mamma"
-"Du er helt fantastisk mamma"
-"Å mamma du er så flink"
-"Å pappa du er blitt helt nydelig"
-"Mamma, se så  flink Rasmus er han er jo helt fantastisk flink."
-"Mamma, du er helt underbar"
Jennifer har alltid haft lätt för superlativ men de sista dagarna har kärlekskommentarerna och uppmuntringarna flödat utöver det vanliga. Det är inte mycket som ska till, nyss vek jag ett A4 papper ner till A7 eller nåt och Jennifer blev helt lyriskt.
-"Du er så kjempeflink mamma, det er helt fantastiskt, tusen takk for at du hjelper mig."

Rasmus springer annars runt och säger "Kan jeg få..." vilket er det nya istället för att säga "jeg liker..." Annars säger han "takk mamma" och "ja mamma."

Nu kan det ju lätt låta som att vi har helt underbara och lydiga barn men jag måste tillägga att så är nog tyvärr inte fallet så fort barnen inte får som de vill så är tonen en annan. Men för sekunden är båda nöjda och glada och då njuter man som förälder, men det är nog mera lugnet före stormen.

Rumsrena barn

Varför kan inte barn komma ut rumsrena?? De allra flesta som köper djur köper dem rumsrena, varför då? Jo för att man inte vill torka golv hela dagarna i enda. Varför funkar inte detta med barn? Det måste jo vara alla föräldrars dröm att få rumsrena barn. Kanske vore en affärsidé för någon lite mindre känslig än jag. Min underbara ängel har tagit helt av när det gäller kalsonger och gråter när blöjan kommer fram. Detta gick jättebra i fyra dagar och jag kände mig som världens bästa förälder, äntligen en liten unge som har förstått hur det hela ska gå till och jag behöver aldrig mera torka golv, hurra!!! Men de två senaste dagarna har han tagit igen med råge. Numera kommer han springandes medans kisset flödar.
-"Höver gå på do"
Det är ju för all del trevligt att han talar om det men det hela resulterar ju i att vi istället för en pöl, har en flod genom hela lägenheten att torka upp. Inte direkt så uppskattat av mamman och duschen som följer blir en mardröm för lilla pojken som efteråt behöver mycket tröst och kram. Har svårt att förstå hur en dusch kan frammana sådan panik, men men.

Någon som frivilligt vill komma hit och toaträna min unge? Jag betalar gärna för att slippa eländet!!!

Syskonkärlek

Hört vid middagsbordet innan vi skulle ut och handla:
Jennifer
-"Mamma, vi må ta med Rasmus eller så kommer jeg til å lengte etter han."
Rasmus
-"Jeg lengte pappa"
Jennifer til Rasmus
-"Å jeg kommer til å savne deg hvis du blir borte helt plutselig, da kommer jeg  til å lengte etter deg så du må väre med."

Öppet brev till Linda Skugge

Linda Skugge skrev en krönika i Expressen och pratar om den dårliga föräldraförsäkringen och visst det är säkert mycket man kan göra för att förbättra föräldraförsäkringen och hela dagisordningen i Sverige för att den ska gynna de som behöver den mest, unga, studenter, låginkomsttagare och långtidssjukskrivna. Men att som du föreslå en föräldraförsäkring med motprestation är helt absurt. Vem ska passa barnen när mamman pluggar eller jobbar?? Och varför behöver man föräldraförsäkring om man ändå jobbar då får man ju lön. Det kommer ju bara leda till att barnen börjar ännu tidigare på dagis för helt ärligt hur många har arbeten där de kan ta med sig barnen. Det funkar säkert jättebra när man är frilansande journalist, men för en vanlig ekonom är det svårt att hantera skrikande barn och kundbesök samtidigt. För att inte tala om skrikande barn på en föreläsning på våra högskolor eller universitet. Alltså måste man lämna bort barnen för att kunna jobba eller studera för att få föräldraförsäkringen. Jag trodde föräldraförsäkring var en ersättning från staten för att man jobbade i hemmet med att uppfostra nästa generation. Om man gör det på dagis kallas det arbete så varför gör det inte det i hemmet??

Du undrar vad vi gör hemma, jo vi lagar näringsrik mat tillsammans med våra barn, vi leker med dem, pysslar med dem, lär de att baka, pussla, spela spel, städa, lär de färger, siffror och bokstäver. Vi visar med våra egna liv som föredömen hur man kan prioritera i sitt liv och välja det man själv tycker är viktigt även om inte alla andra tycker så, vi lär de att stå på sig och stå upp för sig själva och sina åsikter. Vi lär de rätt och fel, moral och värderingar. Vi lär de respekt, lydnad och alla människors lika värde oavsett vem de är och vad de gör. Vi undervisar våra barn i integritet, frimodighet, styrka, medmänsklighet och omtanke. Att sätta andra före sig själv och att alltid hjälpa till där man kan. Vi lär våra barn att se positivt på livet, att aldrig ge upp och visar de att ingenting är omöjligt för de. De kan göra och åstadkomma precis vad de vill.
Vi sitter INTE på café och latar oss hela dagen, av någon konstig anledning har inget av mina barn insett myset med att sitta still på en stol och dricka kaffe i fyra timmar. Dagis är bra för de som vill jobba eller inte har möjligheten att vara hemma med sina barn, men det måste också finnas en möjlighet för oss som vill vara hemma med våra barn. Du säger att det provoserar dig att en mamma för 80% av sin intäkt i föräldraförsäkring under första året och att du som arbetar är med och finansierar detta. Men visste du att varje barn som går på dagis kostar staten ungefär 100 000 kronor om året och om man måste jobba för att för att få ut föräldrapenning så kommer staten att behöva betala för båda dagis och föräldrapenning samtigt det blir ännu dyrare för dig som skattebetalare. Dessutom kommer det att leda till att barn börjar ännu tidigare på dagis och jag tror inte att små barn mår bra av att vara på dagis i många timmar när de är små. Små barn mår inte bra i stora grupper med få vuxna.
Barn behöver sina föräldrar, de behöver uppmärksamhet och tid i mängder. Kvalitetstid i all ära, men det barn behöver är kvantitetstid med sina föräldrar. Att veta att mamma har tid för mig när jag behöver henne, hon är alltid nära och hon är inte för stressad för att lyssna på mig.
Vi kan inte ha en föräldraförsäkring som kräver motprestation i form av jobb eller studier. Tänk på barnen och låt de få ha sina föräldrar hemma hos sig!

2600 kr fattigare

Fick ett trevligt litet brav från polisen häromdagen.
I ett försök att förbättra trafiksäkerheten har vi satt upp hastighetskameror i Follo distrikt. Klockan 18.01 den 31 maj blev ett fordon registrerat på dig fotograferat. Bla bla bla.

I våra undersökningar kan vi inte se att ni har giltigt körkort, vi kommer därför att anmäla saken och skicka det vidare till rättegång. Om du i alla fall skulle ha giltigt körkort så ber vi att du skickar en kopia till oss.

Om det inte var du som körde så måste du anmäla det inom två veckor.

Om föraren av bilen har ett giltigt körkort skickar vi en bot på 2600 kr. Om du inte vill ha boten så ska du kontakta oss så vi kan anmäla saken coh det blir rättegång.

Till mitt försvar måste jag säga att jag trodde det var 80 på vägen inte 70. Det var mitt ute på vischan och jag skulle köra till Sverige för att närvara på en student (ingen nämnd ingen glömd). Jag körde bara i 83 km/h så det var hutlöst mycket pengar. Har försökt läsa brevet flera gånger men hittar inga hål som inte innebär antingen att betala eller rättegång. Jag misstänker att rättegången kommer att sluta med att jag måste betala betydlgit mycket mer eftersom de faktiskt har ett foto på mig och det kan vara svårt att motbevisa.

Farmor är hemskt orolig för mig nu när jag är en straffad person med en kriminalregister.

Finns det blod i Rasmus?

Häromdagen satt hon vid bordet och åt lunch tillsammans med en av sina prinsessdockor.
"Mamma, prinsessdukken vil også ha mat"
Såg för mig dockan helt nerkladdat av cornflakes och fil och sa:

"Nej Jennifer, inga prinsessor får äta mat här nere bara uppe på ditt rum"

Försent insåg jag vad jag hade sagt och hoppades en svagt ögonblick att Jennifer inte skulle inse vad jag hade sagt men jodå mycket riktigt tittade en chockad liten tjej upp på mig.
"Men mamma, jeg er jo en prinsesse!!"

Igår när vi skulle gå från parkeringen och hem, snubblade Rasmus hit och dit och ramlade åt höger och vänster. I ett försök att få honom att gå ordentligt och rakt fram för att halvera tiden det skulle ta att gå hem sa jag åt honom att gå ordentligt så han inte skulle slå sig. Jennífer tittar fundersamt upp på mig och utbrister.
"Mamma finns det blod i Rasmus?"
Jo lilla Jennifer det finns blod i Rasmus också och det kan komma ut om han slår sig.

Pappas ögonsten

Tänk att ha söta små ögon som gör att man får allt man vill. En liten blick och lite pip så faller allt tillrätta, om pappa är hemma vill säga.
Våra barn har haft feber och hostat i flera dagar nu och därför sovit inne hos oss på nätterna. Men för två dagar sen bestämde jag mig för att det var nog och flyttade båda barnen in i sina egna sängar. Efter lite protester somnade båda två. Senare samma kväll när Daniel kommer hem och tittar in till barnen som har varit tysta hela kvällen och därför förutsätts vara sovande. Rasmus sitter upp i sin säng, lutandes mot sänggaveln och dricker vatten ur sin nappflaska.
"Hej pappa"
Daniel hälsar lite och tittar på Jennfier som bränner av feber igen och hon tas ut på badrummet för att få lite Alvedon. För att kunna få i henne Alvedonen ska hon sitta i knät. Rasmus uppmärksammar detta och samlar ihop sin mysfilt, täcket och nappflaskan och kommer ut i hallen.
"Jeg også sitte fanget ditt."
Självklart hamnar Rasmus i pappas knä och de myser en kvart innan han läggs ner i sängen igen.

Igår upprepas samma sak, när Daniel kommer upp står Rasmus i dörröppningen till sitt rum.
"Hej pappa"
"Hej Rasmus"
"Hej"
"Ska inte du sova?"
Efter en liten tystnad kom det.
"Jeg ligge din säng"
Två par bedjande ögon tittar upp på mig när Daniel säger "det kan han väl få, det är ju lite mysigt."
Själv vet jag inte om jag tycker att det är så mysigt att ha någon som ligger ovanpå mig halva natten och när jag försöker flytta mig bara rullar efter tills jag ramlar ur sängen alternativt ligger på tvären och myser hos pappa och sparkar på mig.
Men det är lika bra att lägga ner, jag vet ju att Rasmus för allt han vill av sin pappa om han bara ser tillräckligt söt ut och tro mig det knepet har han lärt sig för länge sen.

Mamma

Tack för livet, för lärdomarna, för utskällningarna och för visheten du gav. Du fanns alltid där, hade alltid tid för oss. Jag tror inte att jag riktigt förstog vad du gjorde för oss förrän jag fick egna barn, det är först nu jag har börjat förstå vad det kostade dig av tid, uppoffringar och kärlek.

Först när du började jobba insåg jag hur mycket det betydde att du faktiskt var hemma mina femton första år. Jag saknade att inte kunna komma hem till dig, att inte på en gång kunna diskutera dagen med dig. Du har visat mig hur viktigt det är att vara hemma med sina barn, hur bra barnen faktiskt mår av det och hur viktigt det är för barnens trygghet och självkänsla.

Jag kommer ihåg varje gång jag hade problem och du ställde dig nära mig och sa: " Du ser bara problem runt dig men jag som är längre kan se över dina problem och vägen ut där borta så du behöver bara kämpa vidare så tar du dig igenom detta också" Fortfarande är du bara ett telefonsamtal bort och jag vet att du fortfarande alltid kommer att ställa upp för mig.

Du har aldrig låtit mig ge upp, alltid pushat mig vidare, aldrig tyckt synd om mig men istället tvingat mig att gå vidare att kämpa lite till, att faktiskt ta det där extra steget som skulle till. Du har lärt mig att stå på egna ben, att bygga ett liv där jag kan klara mig själv men ändå visat mig hur jag ska ta hand om min familj och sätta deras bästa framför mig själv. Alla mina framgångar och framsteg har jag gjort på grund av dig och ditt stöd. Du har alltid trott på mig, jag har aldrig hört dig säga att detta fixar du inte Marianne.

Du har med ditt liv visat hur man ska vara en bra kvinna, fru, mamma och mormor. Tack för att du finns och för allt du har gjort för mig. Ord kan inte säga hur mycket jag älskar dig.

Föräldraanpassade barnsängar efterlyses.

Försökte byta lakan på Jennifers säng idag igen och jag blir lika frustrerad varje gång. Hur är det egentligen meningen att man ska bädda denna säng?? Själva sängen är 155 cm över golvet, bara det en ganska otymplig höjd att försöka bädda en 90 cm bred säng men föreställ dig att du sedan lägger till ett 35 cm högt skydd i metallrör runt hela sängen. Vad har du då fått? Jo en säng som är högre än mig, Voila nu blev det genast mycket enklare. Även om man står på Rasmus säng så når man precis ner med fingertopparna på madrassen så jo för all del ytterst på sängkanten kan jag få lakanet att ligga fint men sen då. Jag har inte 90 cm långa fingrar. Har försökt mig på detta konststycke nu i två månader och jag blir inte klokare med tiden kan jag säga. Har försökt att ta lite sats och hoppa upp i luften under tiden som jag ordnar lakanet (alltså flygande) för att bli lite längre men det funkar inte alls, det enda som händer är att jag trillar ner från Rasmus säng och att sitta i sängen samtidigt som man lägger på ett lakan är ju minst sagt ett konststycke i sig självt. Bädda en hörnet, hoppa runt, bädda nästa hörn, hoppsan nu är inte lakanet sträkt längre, rätta till och ordna tredje hörnet. Puh äntligen bara ett hörn kvar nej men vänta lakanet har vridit sig på mitten bara att börja om. Och de där militärsträkta lakanen som Daniel kan åstadkomma om han vill kan man ju bara drömma om. Det vill säga om man mot all förmodan ens kommer upp i sängen. Stegen är ju minst sagt anpassad för personer kortare och smidigare än jag och väl upp kan man inte ens sitta rakt för då slår man i huvudet. När jag kommer ner från Jennfiers säng helt genomvåt av svett idag och med ett lakan som i alla fall låg där så tittar Jennifer på mig och utbrister "men mamma vad gör du?" Själv stod hon glatt på golvet i godan ro och stoppade Rasmus kudde in i örngottet, kanske jag skulle byta jobb med henne.

Det är samma konstiga procedur varje gång Jennifer ska ha en godnattkram. Mamma hänger över sängkanten med skydds staketet presande under armhålorna, balanserande på tå på en smal sängkant och sliter förtvivlat i en busig fyraåring som inte vill ha godnatt kram. Om man lyckas få tag i en arm är det bara att hålla fast och slita i barnet tills man får henne nästan upp över kanten annars blir det ingen kram eller tveksamt om det kan kallas för kram men en puss på yttersta hårstråt blir det i alla fall. Längtar tills mardröms perioden är över så jag slipper försöka krångla mig upp i den sängen i totalt mörker för att försöka lokalisera en gråtande fyraåring och krypa ihop tillsammans med henne väl medveten om att man kommer att väcka hela huset när man försöker smyga sig ner tyst och försiktigt för att lägga sig i sin egen säng, eller när man måste lyfta ner henne från sängen för att hon ska kissa på natten. Stackars lilla barn hennes knän kommer ju att vara helt sönderslagna innan hon fyller fem.

Varför kan ingen uppfinna föräldravänliga barnsängar som samtidigt tar lite plats för oss trångbodda. Det måste väl vara fler än jag som inte lyckas bädda en loftsäng eller lyfta ett sovande litet barn upp eller ner från en sån säng utan att ha ihjäl antingen mig själv eller barnet. Kanske en höj och sänkbar säng, det finns ju faktiskt höj och sänkbara skrivbord. Det vore väl idealiskt, en lite knapp att trycka på när man ska bädda sängen eller vill ha en kram eller ska lyfta ett barn i och ur sängen. Kanske ett sänkbart golv vore bättre så inte Rasmus blir klämd under?? Men, men nån som har bättre ideér??

Bilder

Om ni vill se hur barnen ser ut nu för tiden så finns det nya bilder på svägerskans blogg.

http://liloo.blogg.se/

Smaken är som baken...

...men nånstans måste det väl finnas en gräns eller? Har ibland funderat på om vi har varit extremt dåliga föräldrar eller om vi bara har fått barn som absolut inte delar vår syn på mat. Det började när Jennfier blev så stor att hon kunde äta mackor, hennes favoritpålägg blev snabbt leverpastej. Det var nog nånstans där som det gick snett tror jag för det dröjde inte länge innan hon började ha på torra corn flakes på mackan. Dum som jag var tänkte jag att jaja, alla har ju inte samma smak och hon växer säkert ifrån det men det har hon inte gjort. Mina barn äter leverpastej som andra äter smör, det går utmärkt med leverpastej med corn flakes på, leverpastej med ost, leverpastej med skinka, när Jennifer ville ha sylt till leverpastejen drog jag nån sorts gräns men då tror jag att det var för sent. Det nya inne pålägget är ost och sylt på mackan, den kombinationen känner jag i alla fall igen men när båda barnen hämtade räkor och la ovanpå ost/sylt mackan igår då började jag fundera på om vi inte har misslyckats någonstans. Eller är det bara jag som tycker att kombinationen ost/sylt/räkor på samma macka låter helt vidrigt?
Till deras förvar måste jag ju säga att det faktiskt äter upp alla sina konstiga kombinationer av pålägg även den sistnämnda men ändå? Måste man inte dra gränsen nånstans? Är det tillåtet att äta så konstigt? Vad kommer deras framtida fru/man att tycka om deras mat smak, kommer de nånsins att kunna äta samma rätt under ett måltid eller måste de tillaga två rätter med mat??

Korvbröd, räksallad och stekt lök

Nu har vi firat 17 maj i två dagar, intensivt men kul fast nu måste jag erkänna att jag är helt slut. Det började igår morse med att jag hämtade syrran på Gardemoen klockan 8, hem och hämta Jennfiers grejer till parken och skjutsa henne dit. Sen var det snabbt hem till farmor och hämta henne, möta Daniel och morfar och gå i 17 maj tåg med Jennifer och resten av parken. Hon som hade övat på att ropa Hurra och tuta i trumpeten och vifta med flaggan hela morgonen gick nästan som i andakt runt i tåget efter korpset som spelade. Med lycka i blicken och ett litet leende på läpparna gick hon runt och viftade med flaggan, men inte förrän de hade gått färdigt och korpset stod och spelade på gården började hon tuta vilt och tinade lite. Efteråt vart det korv med bröd eller lompe, räkmackor, kakor och glass hemma hos oss tillsammans med morfar och farmor. Det var superkul att se morfar igen nu när han har kommit hem från Spanien och Rasmus skulle så klart visa att han var Oldefars lilla pojke och åt samma mat som morfar. Han åt mackor med räkor och räksallad, Rasmus å andra sidan åt Korvbröd med räksallad och stekt lök och för att förstärka löksmaken så åt han lite stekt lök med sked också vid sidan av, detta nersköljt med lite Fanta. Låter helt underbart gott tycker jag.

Idag har vi varit inne i stan och tittat på alla barntågen som går framför slottet inne i Oslo, tjockt med folk men lite kul. Härlig stämning är det i alla fall, på kvällen var vi i församlingen och hade fest och åt mat. Rasmus har så klart fortsatt med sin 17 maj diet idag också och ätit korvbröd med räksallad och stekt lök hela dagen.

Jörgen höll ett 17 maj tal om att inte falla till ro med den vardagen vi har utan att bli "skapande missnöjda." (Ett uttryck använt av Martin Luther King) Det är så Norge blev fria från Unionen med Sverige (Tack Gode Gud för det) och även så vi till slut vann andra världskriget. Många stora förändringar i världen har åstadkommits på detta sätt. Vanliga människor som har blivit missnöjda med dagsläget och inte bara blivit sura och griniga utan bestämt sig för att göra någonting åt situationen. Martin Luther King gick så långt att han i ett tal sa att människans frälsning ligger i att vi blir skapande missnöjda. Om vi läser om bön i bibeln så hänger det alltid ihop med något annat. Det är bön och fasta, bön och helande, bön och evangelisation. Det räcker aldrig med bön, vi måste omvandla bön till handling. Alla kan gör något för att förändra världen runt omkring oss och några kan göra mycket. Så låt oss göra som folk före oss och helt enkelt förändra världen, tillsammans kan vi göra det! Jag antar Jörgens utmaning, gör du?

Min lilla älskling

Hur ska det gå med ett så litet barn i den stora världen. Han verkar så tuff på utsidan, men är egentligen ett så känsligt litet barn.
Han har alltid varit framåt och tidig för sin ålder, väldigt intensiv att umgås med, alltid i farten och alltid full av blåmärken men han gråter sällan för det. Han reser sig upp och går vidare, om och om igen gör han sakerna tills han får till det. Så söt med sina stora blå ögon och sitt ultrablonda hår, alltid nära till skratt och bus, skämt och upptåg. Men inne i kroppen bakom alltid bus och skratt finns en väldigt känslig liten kille. En kille som kryper upp i knät och ber om mys och kram, en liten kille som vill att mamma eller pappa ska ligga bredvid och kramas i sängen. En liten kille som kommer in i mamma och pappas säng klockan fem om morgonen för att "tosa mamma, pappa." En liten kille som gråter om någon "dyttar" han, en kille som med darr på underläppan kan älta om och om igen i två timmar att någon sagt "gå vekk" till honom. En kille som med sorg i ögonen berättar flera dagar efteråt att hans "nyne er ödelagt" och pappa "tok min nyne" när den hade gått sönder.
En liten, liten älskling som verkar så tuff men är så mjuk och sårbar på insidan. Hur ska jag kunna skydda dig från allt ont i världen? Hur ska du överleva kompisar svek och världens sorger när du är så liten och ömtålig. Önskar jag kunde hålla dig i mina armar jämt och skydda dig för evigt. Men hur kan man lära ett sånt skört litet barn att handskas med världen och stå på egna ben??

Pratkvarnar

"Takk Jesus at vi ska ha det kjempegöy imorgen. Takk för at vi har värt på restaurang idag med Rasmus och mamma och Oldemor og jeg og..... de andre...i den blå bilen"
Svårare än så behöver inte en aftonbön vara.

När vi åkte från restaurangen utbrister Jennifer
"Mamma, hun jenta glemte å vinke"
Hun jenta, är gift med en kusin till pappa och över 60 år. Undrar om hun hade uppskattat att bli kallad "jente" om hon hade hört det eller om hon hade tyckt att hon var lite för gammal.

Rasmus som förgudar sin storasyster och anstränger sig till det yttersta för att vara lika cool som henne har börjat prata lite lätt märkligt för en två åring.
"Kan du egentlig hjelpe meg?"
Hört en två åring be om hjelp på det sättet förut? Annars är han för tiden väldigt mysig. "Jeg sitte din fang" och "Jeg tose min mamma" är meningar han säger hela tiden.

Gratisarbete för 800 000 NOK om året.

800 000 kronor om året det är vad en hemmavarande mamma hade haft i årslön om hon hade tagit betalt för allt jobb hon gör hemma i USA. Nyligen gjordes en undersökelse i USA om vad mammor gör när de är hemma och vad det skulle kosta att hyra in dessa tjänster från profesionella arbetare. En hemmavarande mamma är både hushjälp, förskolelärare, IT-konsulent, kokk, administrerande direktör, renhållningsarbetare, maskinoperatör, psykolog, vaktmästare och chaufför. Det är inte illa, kanske skulle lägga till det i mitt CV.

Att hemmavarande mammor förstör sina barns utveckling genom att vägra dem att gå på dagis är ju en vanlig myt i Sverige, dessutom pumpar media och staten nästan dagligen ut budskapet att hemmavarande mammor är en belastning för staten och snyltar på "riktiga" arbetares välfärd genom att inte arbeta och betala skatt. Hallå lystring alla politiker, vi snyltar inte vi utför arbete helt GRATIS för 800 000 NORSKA KRONOR om året. Det vore nåt att få in i huvudena på dem. Så kanske att det påtänkta vårdbidraget inte är så helt omotiverat i alla fall. 48 000 kronor i året är ju inte en förmögenhet, vi utför fortfarande gratis arbete för 752 000 kronor om året men ett litet tack är bättre än inget och från en mamma i Norge: Med ett vårdnadsbidrag på 3000 kronor i månaden efter skatt kan man faktiskt vara hemma med sina barn, tro det eller ej men mammor är faktiskt ekonomer också och har lärt sig hur man använder pengarna två eller tre gånger för att få ihop familjens ekonomi.

Visste du att mammor arbetar 92 timmar i veckan, alltså en vanlig 40 timmars vecka plus 52 övertidstimmar, det är i alla fall genomsnittet för en hemmamamma. Sen kan vi ju lägga till mitt halvtidsplugg på 20 timmar varje vecka. 112 timmar i veckan, inte konstigt att jag blir lite trött ibland. Daniel kan jag ta ut mina fem veckors semester snart??

Nu ska jag skriva om mitt CV:)
Artikelns finns på aftenposten: http://forbruker.no/jobbogstudier/jobb/article1782152.ece.
Eller CNN Money: http://money.cnn.com/2007/05/02/news/economy/bc.life.work.mothers.reut/index.htm?postversion=2007050216

Fortsättning på städyran

Måste faktiskt erkänna att jag har blivit en ny människa de senaste dagarna. Jag har faktiskt hör och häpna klarat av att följa upp städyran så igår plockade jag undan på övervåningen, kollade igenom och slängde gamla kläder, jag sorterade faktiskt räkningslådan. En väldigt smart idé faktiskt, när det kommer ett viktigt papper som måste åtgärdas på något sätt eller en räkning så lägger man det där så vet man var det finns, när man sedan har gjort det man ska eller betalat räkningen så försvinner papperet in i pärmen och kvar ligger de få papper man måste ha. Väldigt smidigt, det är bara att den senaste tiden så har det varit lite svårt att stänga locket och papperena har ramlat ut över hela golvet. Så igår bestämde jag mig för att det fick vara nog och insåg att vi hade papper från december liggandes i lådan som egentligen borde sitta i pärmar. Vi har inte ens köpt någon pärm för 2007, riktigt illa, så det måste jag göra imorgon. Jag har till och med varit och hämtat färgprover till trappan så nu ska det bli ordning.

Annars hann jag med att köpa kuddar till vardagsrummet så nu har vi äntligen fått användning för kuddfodralen vi köpte i februari. Idag har alla vinterkläder och annat som stog och skräpade i vårt rum åkt upp på loftet, jag har dammsugat hela lägenheten utan barnens rum (japp du läste rätt jag har dammsugat nedervåningen en gång till efter bara två dagar och tro mig det behövdes absolut åtminstone i köket.) Dammat övervåningen och putsat alla speglar, köp nya gummistövlar och gympaskor till Jennfier. Hennes gummistövlar var så trasiga att det var större vattenpölar i stövlarna den utanför och gympaskorna var både trasiga och för små. Nu har fått sina efterlängtade blinkskor. De har varit på tapeten här sen vi flyttade in och Jennifer har varit avundsjuk på alla som har haft dessa otroligt heta inneskor, men nu har hon alltså fått sina egna. Hon har gått runt och trampat hårt i golvet hela dagen för att de ska blinka. Farmor var rädd att hon skulle nöta ut dem på en dag som hon höll på men det är väl bara nyhetens behag antar jag. Det tog henne fem minuter att få av dem och sätta de fint i trappen när i kom hem. Det var ju av ytterst vikt att inte kardborrebanden satt snett.

Nu försöker jag få dem att sova i vår säng, inte så helt lyckat men det är en stor humla inne på deras rum, den andra på under en vecka jag fattar inte var de kommer ifrån. Men, men jag vill inte att de ska dansa runt den och reta upp den, så de får sova där tills Daniel kommer hem och kan få ut den.

Läsvärt

Remi har skapat en ny blogg där han diskuterar kristna ämnen. Helt klart en blogg att läsa. Kolla in länken nedan.

Städyra

I vår lätt stressade vardag med jobb från 7-22 var eller varannan dag, c-uppsats, två barn i trotsåldern, en trasig bil, dugnader, renovering och ett hem att sköta har vi behövt att prioritera lite vilket helt klart syns i vårt hem. Det ligger saker överallt, det behöver dammsugas, tvättas golv och städas i alla rum. Fönstrerna ska vi inte prata om, de är inte tvättade sen innan jul mycket på grund av att vi har slipat och varför tvätta fönster som dagen efter kommer att vara helt igendammade, men men nu när vi är färdigslipade blänger de på mig varje dag med all sin skit och plågar mitt redan tyngda samvete. Dessutom har det i flera veckor hängt både vinter, vår och sommarkläder och skor i hallen tillsammans med två gåbilar och två dockvagnar, lätt överbefolkat i vår rymliga hall med andra ord. Man får ta sats och trycka sig in genom dörren, hålla andan och dra hårt och låsa snabbt för att dörren inte ska glida upp och alla grejer trilla ut.
Men idag fick jag helt enkelt nog, så nu är alla vinterkläder och skor bortpackade, några är till och med tvättade och hänger på tork hör och häpna. Hela nedervåningen är städad, golven är BÅDE dammsugade och tvättade, disken är diskad, alla papper och prylar i köket sorterade. Påskpynten är återigen nerpackad i källaren(varför använda påskpyntet bara en vecka om året när man har investerat så mycket pengar i den, dessutom blir det ju en extra gnällgrej för ungarna att kunna tjata om påskgodis varje dag), båda bilarna och en av vagnarna har åkt ner i källaren för att uppehålla sig där istället för i hallen när de inte används. Allt skräp i källaren är slängt! Inte illa faktiskt. Jag har tvättat en maskin med kläder och vikt undan och som om detta inte var nog har jag även handlat mat åt morfar och städat ur hans lägenhet tillsammans med min moster.
Utöver detta har jag sovit en timme på dagen, pluggat en timme och lekt ute med barnen en timme, lagat varm middag och fikat muffins med ungarna.
Tänk om alla dagar kunde ha lika många timmar som den här då kanske jag kan hinna med övervåningen också, skriva färdigt c-uppsatsen, ha tålamod och orken att vara ytterst konsekvent med barnen och därmed få de att uppföra sig istället för att trotsa, måla båda trapporna, tvätta fönstren, städa i farmors grejer i källaren, spackla och måla alla smågrejer i köket, vardagsrummet och barnens rum, måla färdigt väggarna i trappen och just ja vi har ju inte ens börjat på vårt rum:)

Uppbyggligt tal

Jennfier har kommit in i en period där frågan varför är ett av de mest livsnödvändigaste orden vi har och självklart måste användas 10 000 gånger per dag. Vi fogar oss aldrig efter vad mamma säger om vi inte har ställt frågan varför minst 15 gånger för att vara helt säker på att mamma har en giltig anledning till sitt beslut eller mamma helt enkelt bryter ihop och blir arg eller hotar med följder om lydnaden inte inträder omedelbart. Igårkväll var klockan åtta innan hon hade fått i sig sin kvällsmat och hon var färdig för sängen eftersom det var sent tyckte inte hennes mamma att det var läge för läsning på sängen eller ett hav av nallar att leka med. Efter flera minuters diskussion där frågan varför förekom minst 10 gånger bestämde hon sig för en annan infallsvinkel.
- "Bestemor sier at jeg får lese på sengen"
- "Jag är inte Bestemor och jag sa nej"
- "Men jeg sa, Bestemor kan jeg få ha en tidning i sengen och så sa hun ja."
- "Ja men jeg sier nej, du skall sove med en gang" 
-"Men en gang fikk jeg ha tre tidninger i sengen hos Bestemor"
Till slut blev jag lite irriterad och förklarade lätt frusterad för barnet att hennes Bestemor var perfekt men hon skulle i alla fall lägga sig utan att läsa först. Surt gick hon ett par steg upp för trappen innan hun utbrast.
-"Men du är inte perfekt mamma"
Tack för den televerket säger vi när klockan är åtta på kvällen och diskussion nummer 9867 för dagen är avslutat. Nu gäller det bara att städa upp, sova och försöka hämta krafter till nästa dags kraftmätningar.

Min finger er lös

Igår städade jag och omorganiserade i barnens rum och vardagsrummet. Efter att två hyllor har trillat ner från väggen finns det bara två kvar vilket gör att det givetvis fattas ganska mycket hyllplats. Efter att ha utnyttjade en del av den tomma hyllplatsen i vår hyllsektion i vardagsrummet fick vi tillslut en bra ordning, Jennfier var helt lyriskt över det städade dockhuset och all platsen för hennes dockgrejer och Rasmus återupptäckte sina verktyg och bankade hela kvällen igår och fortsatte i förmiddags. Jennifer har lekt med doktorhuset. Så nu ser det bra ut igen så länge vi inte köper dvd-spelare och behöver utrymmet men det får vi nog vänta lite med. Det var ignen ände på alla Jennfiers "oh", "ah" och "det er nydelig mamma".

Lite mer dramatsikt var det i onsdags, Rasmus sov och jag försökt städa lite nere. Jennfier satt uppe och läste. Helt lugnt i huset, riktigt skönt faktiskt men så bröt tystnaden ochlugnet av ett panikskrik och ner för trappen kommer Jennifer helt panikslagen. Den ena handen håller hon krampaktigt om handleden på den andra armen och på den andra handen är alla fingrarna helt spända rakt ut. När jag frågar vad är tittar hon på mig med skräck i blicken och utbrister "min finger er lös". På grund av hennes sinnesstämning och hur hon höll handen började försiktigt känna på fingrarna och fråga var det gjorde ont. Jag trodde att hon kanske hade ramlat och slagit ett finger ur led eller nåt, men icke med tårar rinnande ner för kinderna så visar hon mig ett litet jack mellan lillfingret och ringfingret. Hon hade skurit sig på ett papper mellan fingrarna och trodde nu helt på allvar att fingret höll på att lossna och trilla av. Jag kramade henne hört och försökte svälja undan den värsta skrattet innan jag kunde lugna henne och berätta att det var ett litet sår som man får när man skär sig på papper men att fingret inte skulle ramla av utan skulle sitta kvar helt tryggt på hennes hand.

Senare på kvällen hittade hon cykelreklamen och hon önska sig nu två cyklar till för hon behöver ha tre, det har alla stora jenter. Hon hittade även en åt Rasmus men han är "alt for liten" och måste vänta tills han blir fyra år.

Ärligheten själv

Jennifer har börjat skylla det mesta på sin bror väl medveten om att vi kräver lite mer av henne eftersom hon är fyra år nu. Rasmus å andra sidan har inte riktigt fattat hur det hela går till än utan erkänner glatt allt som hans syster beskyller honom för. Jennifers nya barbies har fått lite extra blå kulspetspenna smink i ansiktet och hästen har blivit dekorerad med runda ringar över hela kroppen. Eftersom Rasmus inte klarar av att rita runda ringar än och barbiesarna bara hade färg i ansiktet (inget på kroppen eller kläderna) misstänkte jag och Daniel att det var Jennifer. Hon är den enda med de tekniskta färdigheterna för att klara av detta, men icke då Jennfier skyller på Rasmus och han erkänner högt och ljudligt. Nu har vi försökt tala om för Jennfier att vi vet att det är hon i två veckor och att det är bättre att tala sanning än att ljuga men icke då, hon vidhåller att det var Rasmus och han har ju redan erkännt.
Så i torsdag hörde vi dem nere i köket. Jennfier hade tagit fram mackor åt dem till frukost och de satt och åt. Efter lite konstiga ljud och lite småbråk gick Daniel ner för att se vad som stod på. Han möts av chokladsås överallt. På stolen båda barnen står på, på golvet, under gympaskorna som Jennifer har på sig, på vardagsrumsgolvet, i soffan, på köksbordet och inte minst på ungarnas pyjamasar, ansikten och i håret på båda barnen. Jennfier som står med chokladsås flaskan i handen blir lite orolig när Daniel kommer ner och frågar vad dem håller på med, så hon trycker flaskan i handen på Rasmus som blinkar lite förvånat och säger. "Det var Rasmus" Helt täckt av chokladsås är hon ju självklart återigen helt oskyldig till det som har utspelats.

Smått och gott

Jennifer har äntligen fått sin nya säng och sover numera "högt uppe i taket."  Hon har glatt visat den och sen den lika spännande stegen som hör till för alla som varit här i påsk. Rasmus kvittrar glatt bredvid och visar sin säng "här une söse". De små fnittrande figurerna har lekt glatt sen i julas och har numera så roligt ihop att Jennifer inte alltid vill till parken längre för det är ju faktiskt roligt att vara hemma och leka med brorsan också. Han å andra sidan vill alltid följa med henne till parken så jag tror att somamren och hösten kommer att bli kul för de båda när de kan hänga ihop som ärtris hela dagarna.

Vi hade vår här ett tag och Jennfier siktade sommarens nära utbrott och har börjat tjata om ärmlösa klänningar, öppna sandaler, linnen och bara ben. Men i förrgår kom snön åter igen. Själv blev jag nästan lika glad som Jennifer över vårens utbrott och packade snabbt bort tjocka vantar och mössor och tog fram västar och vårjackor. Tji fick jag, nu när snön är tillbaka hade Jennfier behövt sina tjocka vattentäta vantar igen. Även om vi har fem centimeter snö så är det fem grader varmt och snön är riktigt blöt och klafsig till Rasmus stora förtjusning. Jennifer stackare fick gå till parken idag med fleece vantar så hon är nog riktigt våt när hon kommer hem. Jag skickade med flera par vantar så att hon skulle kunna byta men jag vet inte om det hjälpte.

Fick en chokladfontän i julklapp av syrran så den provade vi i lördags. (Bättre sent än aldrig) Jennfier som aldrig riktigt har förstått finessen med chokladfondue tyckte att det var jätteroligt. För första gången i sitt fyra åriga lilla liv doppade hon chokladen i fonduen och åt friskt. Tidigare har hon ätit frukten för sig och sen haft en lite skål med choklad bredvid som hon har ätit med sked. Rasmus förstod med en gång hur man skulle göra, han doppade frukten(eller hela handen) i fonduen, slickade av chokladen och började om. Det var choklad överallt men han var så lycklig och tyckte det var så roligt. Lite spännande var det ju förstås också att detta försig gick mitt i natten efter ett sent restaurang besök.

Supergod pizza

I tisdags åt vi pizza. Jennifer var fortfarande lite hög efter sin födelsedag och var på väldigt bra humör. Hon som annars endast äter skinka och ost på pizzan och inget annat blev väldigt glad när hon smakade en svamp i munnen.
"Se mamma, jeg fikk en sån här, den var kjempegod"
"Den heter sopp Jennifer"
Middagen fortsatte och lite senare höll Daniel på att sätta pizzan i halsen när Jennifer utbryter.
"Åh mamma, se jeg fikk en snopp till på min pizza."

Tidsfördriv

Nu har vi haft kalas i en vecka känns det som och det känns inte bara så heller vi har verkligen haft det. I tisdags var Rasmus kalas och då firade vi med familjen, på torsdag var det dags för barnkalas för Rasmus, på fredag kom farmor coh faster Louise så då firade vi Rasmus födelsedag med dem. På lördag var det dags för Jennifer att få välja present från farmor i en leksaksbutik och det skulle ju självklart firas med tårta hemma sen. På söndagkväll var det dags för Jennifers barnkalas och idag som är hennes födelsedag har hon firat i parken och hemma med familjen. Det känns som jag ahr bakat och bakat och städat och städat i en vecka nu. Men nu är det tack och lov ett helt år till nästa gång de fyller år. Eller nästan i alla fall, i helgen ska vi fira hemma hos mamma i Sverige igen, men då är det i alla fall inte jag som bakar. Ett hett tips till alla småbarns föräldrar är att inte få barn på samma varje år, det blir ett väldigt långdraget firande.

Hmm kanske jag kan komma på ett ämne till att blogga om så kan jag skjuta upp skrivandet på C-uppsatsen ännu lite längre. Jag har egentligen skjutit upp den alldeles för länge nu och Andrea har fått för sig att vi ska ha skrivit minst fem sidor till om två veckor. Egentligen är det ju ingen stress men med tanke på att jag är hemma på heltid med två barn och dessutom ska åka till Sverige på torsdag och vara borta i en vecka så är det kanske lite stress men jag har i alla fall lagt in lite rubirker så nu fattas bara texten. Vilket antagligen kommer att gå på en timme eller två när jag väl börjar eller inte. Jag tror att vi fastande för fel ämne, det började som ett skämt och sen blev det helt plötsligt allvar. Jag måste säga att mitt intresse svalnade efter två veckor vilket kanske inte är så bra med tanke på att vi ska hålla på och skriva hela våren. Men, men det löser sig nog, jag tror att jag gjorde undan väldigt mycket plugg på nätterna i gymnasiet, det är lite konstigt hur effektiv man kan bli vig midnatt. Kanske det är det jag ska göra för att komma igång.
Nej nu måste jag skärpa mig och i alla fall skriva en mening.

Vad är som lager all noisen?

Flerspråkiga barn är alltid roliga att lyssna till. Tvåspråkiga barn med kompisar som pratar ytterligare ett tredje språk är ganska kul det med. Jennifer har en liten vän från Danmark med en barnflicka från Filipinerna som bara pratar engelska vilket gör att hon pratar danska, norska och engelska i en salig röra. Detta har ju Jennifer självklart snappat upp och tycker är jättekul. En av hennes stora önskningar nu för tiden är att få bo i ett "house", för det gör Olympia och varför gör inte vi det? Hur kan vi bo i något så tråkigt som ett hus när man kan vara cool som Olympia (som för övrigt pratar flera "languaigt") och bo i ett "house".
Idag när vi fikade och åt hennes födelsedags tårta blev det en del prat, skrik, rop och glädjetjut mellan barnen. Helt plötsligt tittar Jennnifer upp och frågar " Vad är det som lager all noisen?" Hmm, hon och Rasmus kanske men jag vet inte helt säkert, det kan ha varit något annat också. Det var lite svårt att klura ut om hon menade något annat för hon såg rätt chockad ut över att det var hon och hennes lillebror som väsnades. Men, men

Annars är den nya sängen högt upp i luften som man måste använda stege för att komma upp i det hippaste den här dagen. "Jeg elsker den mamma, här kan jeg sove lenge"  Vi väntar med tacksamhet på infriandet av det löftet.

Bobling

Jennifer bowlade för första gången i tisdags vilket blev en succe. Vi hade staket på sidorna så att hon inte skulle kunna trilla bowlingklotet ner i rännan. Från början var jag tvungen att följa med henne fram och hjälpa henne att rulla iväg klotet men efter ett tag klarade hon det själv även om det inte gick så fort. Jag tror att hennes topphastighet var 3,59 km/h. Mot slutet gjorde hon allt själv och jag behövde inte ens följa med henne fram till strecket. Hennes första serie avslutade hon på 68. Andra serien la hon av efter femte omgången för då blev hon för trött men en och en halv serie är ändå bra första gången man spelar bowling särskilt när man är tre år.
Redan i bilen på vägen hem började hon prata om att vi skulle bowla (eller bobla som Jennifer säger) imorgon. Försökte förklara att det kanske inte var möjligt men jag tror inte det gick in. Nu har det gått nästan en vecka och varje dag så pratar hon om att bobla.
-"Ska vi bobla idag mamma?"
-"Kan vi bobla imorgon då? Please mamma, please"

Hon har även börjat laga middagen här hemma. Denna veckan lagade hon middagen själv två dagar. Riktigt skönt att slippa laga all mat själv, kanske ska börja träna Rasmus också. I onsdags lagade hon prinsesspizza och i riktigt Jennifer ordning såg den självklart exakt likadan ut som på bilden i boken. Igår var det dags för odjurets bakpotatis med två olika röror, en med skinka och persilja och en med räkor och gurka. Jennifer var lite besviken över att vi inte hade en rosa skål dock men med lite övertalning så gick det bra med de blå som vi har. Hon är mäkta stolt över sig själv för att ha lagat middagen och hon har redan lovat bestemor prinsesspizza när hon kommer.

Tante "Mila"

Att Rasmus länge har gått runt och pratat om tante "Mila" det vet vi ju. Det är "Mila" hit och "Mila" dit och nu senast när Jennifer berättat att hon och ett gäng små kompisar hade haft sönder snögubben på parken och att tante Gun blivit lite arg på dem så kom det igen. "Tante "Mila" arg, arg, tante "Mila" arg mig, mig arg Tante "Mila"". Försökte desperat komma på när Rebecka varit arg men jag kom inte på nåt, men vad hon än sagt så gick det ju in i alla fall.
Jennifer å andra sidan har börjat slänga runt sig med Becka uttryck så man tror att hon var här.
 "Please, mamma, pleeeease."
Var och vartannat önskemål avslutas eller börjar med denna mening.

"jeg har like stor munn som faren min jeg" är en annan favorit som ofta dyker upp under måltiderna.

Älskade tvååring

Ok så är han inte riktigt två men snart och alla symptomen på två års åldern har uppenbarat sig. Jag har alltid hävdat att mina barn är helt olika och varandras motsatser och det tycker jag i och för sig fortfarande men det finns faktiskt en punkt där de är väldigt lika. Precis innan jul lossnade pratet för våran lilla bebis, han som knappt sagt något över huvudtaget. Eller ja pratat har han ju men inga riktigt ord och väldigt lite som har varit begripligt men men han är ju ett två språks barn som fick ett nytt modersmål precis när hans första ord skulle komma så det må ju vara förlåtligt. Jag gick och la mig en kväll precis innan jul när de första orden hade börjat komma och insåg att det här har jag varit med om förut. Totalt slut och helt tom i huvudet. Någon hade pratat varje sekund från jag vaknade till jag gick och la mig(han pratar i sömnen också.) Fick en hel del flash backs från två år tidigare när det var en liten tjej som gick runt och pratade från morgon till kväll. det gör hon visserligen fortfarande också men inte riktigt på samma sätt.
Två års pratet är väldigt mysigt men också väldigt frustrerande av flera anledningar:
1) Pratet tar aldrig slut, det tjatras varje vaken minut och en hel del i sömnen
2) Allt måste uppreaps ungefär sju, åtta gånger för att vara säker på att mamma hänger med i resonemanget
3) För att vara helt säker så diskuterar vi de viktiga sakerna en gång i timmen(bara för att påminna mamma ifall hon har glömt)
4) När mamma inte hänger med så tittar vi henne rakt i ögonen och upprepar ordet tills hon förstår (även om det tar en halvtimme)

Till exempel:
"Paj"
"Ja det är paj"
"Paj, min paj, paj min"
"Ja lilla vännen du ska få paj idag och den är din"
"Paj min, min paj, paj.......paj min....mina paj, paj"
Att paj kunde vara en så otroligt god middag för en tvååring hade jag faktiskt inte insett förrän han pratade oavbrutet om paj i en vecka, han blir fortfarande lyrisk om vi serverar paj.(Köttfärspaj alltså inte någon efterrätt.)

Flera gånger dagligen springer han till fönstret för att titta på "mina bila" Utöver de andra som passerar ute på vägen som okså måste beskådas och rapporteras om. Det är även detta fönstret vi springer till för att kolla om pappa kommer, något man också måste försäkra sig om ett antal gånger om dagen.
"Pappa, mig, buss pappa mig. pappa buss mig. Mig pappa buss mig." Att säga ja och hålla med hjälper inte upprepningarna fortsätter ändå.
Han är även väldigt noga med att ingen för putta honom. "Dytta mig, sösse dytta mig,  mig dytta "
En annan konstig sak är att barnet självmant kommer och säger till när han behöver bajsa, så den senaste en och halv veckan har jag bara bytt två bajsblöjor. Ganska duktigt av en kille som inte ens har fyllt två och det var han själv som satte igång toalett träningen inte vi föräldrar.

Han är också helt besatt av mat, det är det första han säger när han har sovit. "Mat, mamma , mat, mat, mat mat mat" Jag hade ingen aning om att man kunde bli så hungrig av att sova. Hade han fått välja hade vi ätit minst en gång i timmen här hemma.

En helt underbar liten två åringen med busiga ögon, ett brett leende och med ett konstant flöde av oavbrutet prat från munnen. Det måste vara lugnet före stormen den här härliga tiden precis när de blir två och charmen och pratet är på oavbrutet. Fast det hade varit skönt med fem minuters tystnad ibland eller kanske om han bara hade upprepat allt fyra gånger istället för sju. Men med de ögonen och det leendet kan jag förlåta honom nästan vad som helst.

Världens bästa pappa

Runt klockan tio varje förmiddag börjar lillkillen prata om sin pappa.
"Pappa, buss, mig"
"Ja vännen pappa kommer hem till dig med buss."
"Mig, buss pappa, mig"
"Ja lilla älsklingen till dig"
Efter några upprepningar till så försvinner han glad och nöjd in i lekens värld igen för att återkomma lite senare för att igen förvissa sig om att pappa också idag kommer hem till honom med bussen.
När de senare på kvällen ligger i sina sängar och får veta att imorgon när de vaknar då är pappa hemma frammanar detta oanade mängder av jubel och förväntan på morgondagen stiger flera hakk.

Varför denna iver över pappa undrar du kanske, lite för att vi föräldrar gör det till något väldigt speciellt när pappa är hemma eller har jag konstaterat idag, för att han gör dagen så speciell. Idag vaknade de tidigt och pappa flög ur sängen och förevisade en ny film speciellt till stora tjejen som var helt lyrisk över att hennes pappa hade ordnat ännu en film till henne. Efter en och en halv timmes pappa mys framför filmen var det dags för frukost och påklädning. Medans lillkillen tog sin två timmars sovpaus mitt på dagen så spelade tjejen spel med sin pappa. Efter vad som skulle vara en enkel macka till lunch så skulle de gå ut.
"Ska vi hitta på bus?"
Med lysande ögon kom svaret
"Ja, jippie"
En kvart senare när båda barnen fortfarande var fulla med förväntan och alldeles fnittriga kunde deras mamma upplysa de om att buset som pappanhöll på att ordna bestod av våfflor till lunch. Jag kan säga att stämningen i köket inte på något sätt dog ut den höjdes snarare flera hakk. Efter nygrädade våfflor med smör och socker eller sylt och creme fraiche försvann de så ut i en och en halv timme och åkte pulka och busade i snön. Väl inne var det matlagning på rummet och vattenfärgsmålning för hela slanten innan det var dags för barntv och kvällsmat. Klockan halv åtta somnade båda barnen trötta, lyckliga och fulla av förväntan inför imorgon för då är också pappa hemma. De förväntar sig ingenting mindre än en ännu bättre version av idag.
Pappadagar är fulla av bus, lek och mys totalt fria från ansvar, stress och måsten. Tänk om alla dagar kunde vara sådana!

Lugn och ro

Varför stressar vi så evigt? Vad försöker vi uppnå egentligen? Alla vet vi att vi mår bättre av att ta det lugnt, tänka efter före och inte efter, alltid ha tomma rutor i almanackan (som är större än två minuter), tid att ta det lugnt, tid att njuta, tid att bara vara. Men jag vill leva livet, jag har bara en chans att hinna med allt, tänk om Jesus kommer imorgon då har jag verkligen bråttom, jag måste hinna leva livet!! Måste vi verkligen det? Gör vi det när vi stressar runt som små idioter med påklistrade leenden, "jo allt är bra med mig, själv då, jo familjen helt topp dem med". Och om någon säger nåt annat ser vi lite lätt nervösa ut och tänker lite smått chockade "elände också jag har ju en lunch om två minuter jag har ju inte tid med det här, det måste hon ju förstå." Och våra barn de vi älskar mest i hela världen och som vi gör allt för att ska må bra och få det stöd och de aktiviteter de behöver för att utvecklas ser ut som bleka, urvridna, söndertvättade trasor.  Helt sönderstressade och vi missar inte bara våra egna liv när vi far runt i 200 kilometer i timmen, vi lär våra barn hur de ska förstöra sina liv också. Jag vill inte vakna upp en dag och inse att jag är 80 år och har lyckats med allt jag föresatt mig men inte ha ett enda minne av hur det kändes att stå där på toppen och verkligen ha lyckats. Inte ha njutit av framgångarna och de lyckliga stunderna i livet för jag ha så bråttom att hinna med all ting. Vi kan leva livet eller vi kan ta kontroll över våra liv, sänka tempot och faktiskt hinna njuta av varje dag som går och alla framsteg vi gör. Kanske om vi göra det att vi kan hjälpa våra barn att göra det ännu mer, inte bara lära dem att de kan göra allt de vill och bestämmer sig för utan också hur man njuter av sina framgångar och varje liten del av livet, det tror jag är en viktigare än alla danskurser, gympaklasser, museibesök, simlektioner och parktimmar. Vi kommer att nå våra drömmar och vi kommer att leva våra liv frågan är bara hur vi gör.
När jag låg på sängen och tänkte på detta slog det mig plötsligt att det måste finnas ett bibelord på detta och innan jag ens hann sträcka mig efter bibeln hörde jag det. "Sök först Guds rike och hans rättfärdighet så skall ni få allt det andra också" Matt 6:33 

Då tar vi flyget!

Var är vintern?? Bortdriven av avgaserna påstår experterna och det finns väl ingen miljöexpert som inte har mer än en lösning på hur man ska lösa detta. Många förslag är bra, men ibland kommer dem som låter bra men i själva verket skulle skapa mycket mer kaos än det skulle göra nytta. Ta till exempel skidkungarna idag, fyra norska skidstjärnor har gått ihop om ett upprop som de kallar vit vinter. Så långt så bra, som reportern så i radion "vem vill inte ut i skidspåren eller i alla fall vakna till en snötäckt gård en januarimorgon?" Så hur ska de lösa detta då jo genom att alla i Norge köper bilar drivna på bioetanol istället för bensin. Det låter ju jättebra, jag tror att detta har varit på förslag i Sverige också en liten skillnad mellan Norge och Sverige i denna frågan är dock att Sverige har 600 pumpar att tanka sina åttio tusen bioetanol bilar, medans Norge har en pump. EN! Vilken kö det kommer att bli till denna pump och vad långt en del kommer att få köra bara för att tanka, en del kommer ju till och med ha tom tank innan dem ens kommer hem igen. Visst är det bra att kändisar köper bioetanol och på så sätt visar miljöintresse och föregår med gott exempel men innan vanliga folk i någon större utsträckning kommer att köpa bioetanolbilar så måste vi kanske ha lite fler pumpar, tillgängligheten av bränslet påverkar ju en del så bilarna i all ära men drivmedlet måste ju finnas också annars är ju bilarna oanvändbara. Fast Sverige ligger inte så högt på skalan dem heller. Hörde i samma radiosändingen att en forskare från KTH hade föreslagit en dubbling av bensinpriset. Han tyckte att 25 kronor litern var ett rimligt pris. "Då tar vi flyget" sa reportern, vilket jag i och för sig förstår men hur mycket miljövänligare blir det?

Vi hade i alla fall två dagar med nästan vinter här, redan i oktober började Jennifer tjata om att åka skidor. Så när snön äntligen kom i lördags så var hon snabbt ute och provade skidor och pulka. Visserligen var det bara 2-3 centimeters snö och efter att alla gårdens ungar varit ute och provat snön så var det inte mycket kvar på backen men tack vare tjälen så var ju tillräckligt hårt i alla fall och är det det minsta vitt på backen så kan man åka stjärtlapp i flera timmar och ha det hur kul som helst i alla fall om man är 3 år. Men snart hägrar helgtrippen till Holu, sportlovet och påsklovet och i fjällen där är det i alla fall snö så lite snö och vintersport blir det på oss i alla fall även om vintern inte kommer hit i år. Hörde däremot att sommaren också ska bli riktigt varm och skön och att Skandinavien väntas bli det nya Medelhavet. Det lät ju helt underbart.