I tisdags åkte vi upp till Holu för att åka skidor och umgås med folk i ett par dagar. Barnen var jätteglada och pratade på medans vi åkte. Efter en liten stund säger Jennifer
-"Mamma si fra når vi kommer till andre land"
Full av skratt fick jag försöka förklara för en besviken unge att visst det kunde jag göra, men det skulle inte bli idag. Ål ligger i Hallingdal i Norge och vi skulle tyvärr inte passera några riksgränser för att komma dit.
På fredag var det dags att åka hem och fem minuter hemifrån blir Rasmus jätteglad och utbrister:
-"Nå er vi i Norge"
-"Det har vi värt hele tiden" försöker jag förklara varpå Jennifer lägger sig i:
-"Norge er så stort" (hon måttar med händerna)
-"Nej det er litt större en det"
-"Åja mamma, det er så svärt Rasmus!" (Jennifer sträcker sina armar så långt ut det går åt båda hållen)
-"Nej Jennifer, Norge er stort det får ikke plass mellom dine hender."
-"...(tystnad)... oj, er det så svärt?" Jennifer fick en liten chock och blev tyst för den här gången.
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar