Bertil

Bertil är kanske inte det finaste pojknamnet som jag och Daniel vet om. I flera månader har Daniel skämtat med barnen om namnet, den som kommer först nerför trappan er en Bertil och så vidare. Det har slutat med att barnen har fått ett slags hat/kärlek förhållande till namnet. Båda barnen ska numera döpa sina söner til Bertil.
Det kulminerade förra veckan när Rasmus satt på vardagsrumsgolvet och grät för att han inte het Bertil! Det var ingen hejd på vilken hemsk mamma jag var som inte hade gett honom detta det finaste av alla namn. Han ville så gärna heta Bertil och det hjälpte inte att jag erbjöd mig att kalla honom för Bertil. Eftersom han inte het det när han var bebis hade jag gjort ett oåterkalleligt fel som helt enkelt inte kunde förlåtas.
Han skulle i alla fall vara snälla och döpa sina bebisar til Bertil.