Egon

Igår var vi på Egon för första gången sen minnesstunderna i somras. Egon var farmors favoritrestaurang och vi gick ofta dit med henne udner de fem åren som vi bott här. Vi har även hämtat maten där och tagit med upp på sjukhemmet när hon har varit för trött för att gå ut och äta. Något som resulterat i ett av barnens favoritminnen, det var nämligen glass til efterrättskakan vilket gjorde att vi var tvungna att börja med efterrätten innan vi kunde äta förrätt och huvudrätt. Igår mumsade vi lökringar, mozarellasticks och chips och tänkte på farmor, hon som åt en hel tallrik med lökringar til huvudrätt. Barnen pratade goda minnen och vi åt och skrattade när vi tänkte på alt det roliga vi fått göra tillsammans med henne. Igår kväll var ännu en första gången utan farmor/oldemor och det gick bättre än förväntat, barnen klara av att prata om henne nu utan att börja gråta, tiden läker alla sår vissa tar bara lite längre tid. Snart är vi nog tilbaka igen bara många minnen rikare:)