Alla med små barn vet att plåster har en otrolig förmåga att lindra smärta, det slår alvedon med hästlängder. Tidigare i höstas förklarade Rasmus för mig att när man slår sig riktigt hårt då måste man ha bandage, då hjälper inte ens plåster. Därför var det ganska självklar att lägga på ett bandagepå handen ikväll när det gjorde så ont. Han har varit på dagioch lekt och åkt pulka idag också. Läkaren sa att han skulle försöka röra på handen och använda den som vanligt (vet intehelt om han tänkte Rasmus vanligt då). Detta har Rasmus tagit fasta på och har så långt det gått använt handen, därför var det ju inte så konstigt att det gjorde ganska ont ikväll. En paracet, en godis, ett födelsedagskort från faror och farfar(som verkligen inte kunde kommit lägligare) och ett bandage senare var de största tårarna borta men det gjorde fortfarande ont.
När han skulle lägga sig tog vi av bandaget och godnattbönen blev att Jesus skulle hjälpa honom att komma ihåg vilken hand?!? det var som bandaget skulle på imorgon.
Frågan är om bandaget verkligen behövs imorgon om han inte vet vilken hand det gör ont i då.
Hoppas att han inte kommer ihåg, för då börjar det nog bli bra :-) Kram
SvarSlett