Lost luggage

Nu är vi framme, resan har gått väldigt bra och idag har vi flyttat in i vår nya lägenhet. Det fattas fortfarande en del möbler och sånt men vi är i alla fall inne och barnen är väldigt nöjda med att ha egna rum igen efter två månader i resväskor:)
När vi kom till Delhi var Jennifers väska borta, det visade sig att flera väskor hade blivit kvar i Istanbul och hennes väska var tyvärr en av dem. Vi fyllde i alla papper och sprang runt och fick stämplar och underskrifter på alla dokument.Lite lätt stressade över att vi skulle vidare och hade en flight att hinna med. Jag frågade om de kunde skicka väskan till oss i Kolkata och uppgav adressen. Damen på Turkish Airways var ett enda stort leende, joda det var inga problem. Lättade sprang vi vidare, men detta är ju trots allt Indien så att vi skulle få väskan dagen efter kändes lite opptimistiskt så väl framme i Kolkata åkte vi förbi ett Mal och köpte lite underkläder, en tights och ett par t-shirtar till Jennifer.
Kvart över tio dagen efter ringer de från Turkish:
-"Mr Anders?" (För att slippa förklara för killen att Anders egentligen är Daniels mellannamn och han egentligen borde säga Mr Daniel och att Daniel dessutom var upptagen med barnen och att jag som hans fru därför kunde ta telefonsamtalen så sa jag bara)
-"Yes"
-"Are you still in Kolkata?"
-"Yes"
-"Ok, I will call you back at 3 pm" Klick
Killen la på och det mycket givande samtalet var över

Tio i tre får jag en SMS från Turkish, men innan jag hinner läsa det så ringer killen från Turkish igen.
-"Mr Anders"
-"Yes" (frotfarande Marianne)
-"I just sent you a text"
-"Yes I know"
-"Did you get it?"
-"Yes I did"
-"Ok, call me bakc when you have read it" Klick
Lite lätt frustrerad över dessa givande samtal läser jag meddelande och inser att Jennifers väska kommer till Kolkata med ett annat flygbolag, flightnummer og tagnummer på väskan finns uppgivet och kan vi vänligen hämta väskan på flygplatsen.

Två minuter senare ringer samma kille igen.
-"Mr Anders"
Ja det är ju självklart inte Daniel den här gången heller men med tanke på tidigare samtal bestämmer jag mig för att börja med en fråga.
-"What time is the flight coming?"
-"Hello?"
-"Time? Clock? What time is the Kingfisher flight coming?"
-"Hmm... One minte, One minute"
Tydligen överrumplad av denna i hans mening obetydliga fråga börjar han knappa frenetiskt på datorn innan han glatt kommer med ett svar.
"-Eight o'clock" Klick

Måttlig road av denna kille ber jag Daniel ringa upp för jag lyckas ju helt klart inte kommunisera med honom. De kan ju inte mena att vi ska åka till flygplatsen, ta oss in till bagagebanden som ligger innanför securityn och hämta väskan, men jo det menar han. Jag hadde ju inte påpekat att jag ville ha väskan hemskickad, jag hade bara frågat om den kom till Kolkata. Att vi hade uppgett en adress var helt obetydligt. Om vi hade velat ha väskan hemskickat skulle vi ha påpekat detta för då hade de skickat väskan med en personlig vakt på tåg!?!?! vilket hade tagit 5 dagar. Nu hadde han skickat väskan med Kingfisher och mer kunde han inte göra. Turkish hade inget kontor i Kolkata och att be Kingfisher skicka väskan till oss och sen göra upp med dem kunde han inte göra, väskan var på planet. Om vi ville ha ersättning för resan till och från flygplatsen kunde jag eller Daniel personligen möta upp på deras kontor i Delhi så skulle vi få 50 USD. Att bara flygresan till och från Delhi kostar betydligt mer än 50 USD hade inte med saken att göra. Eller som killen från Turkish upprepade "But Sir I have already told you, it is out of my control!"

Väl på flygplatsen fick Daniel kontakt med Kingfisher för in til bagagebanden kom han ju inte. På Kingfisher visste de ingenting och menade att någon väska från Turkish hade de inte fått. Efter att ha visat vårat lost luggage papper och påpekat att väskan var på bagagebandet kom killen tillbaka med ett stort leende på läpparna. "Look Sir, its you bag, it was back here!"

 På Arlanda

 Frozen yoghurt i Istanbul

Frukost i Delhi